Sverige är ett land med avstånd

Jag har varit på min första Matlandskonferens. Årets matlandsstad var Jokkmokk. Temat för konferensen var smak och det var två spännande dagar med fokus på samisk mat och olika aspekter på smak och upplevelser. Som representant för Vi Konsumenter betonade jag att föreningen prioriterar hållbar livsmedelskonsumtion och antibiotikaresistens. Även etiken har en smak. Svenska konsumenter värderar djurvälfärd högt och förväntar sig att samhället och myndigheter sätter ribban. Smak handlar också om förväntningar. En glad gris smakar bättre! Jordbruksverket, som värd var väl representerat liksom departementet (Eskil Erlandsson m fl) Livsmedelsverket, Bussiness Sweden, matlandsambassadörer och ett stort antal engagerade mathantverkare och supporters. När nu Matlandet ska inkludera handel och konsument är det viktigt att skapa en mötesplats för hela livsmedelskedjan. Kanske behövs ett forum för den unika, regionala och fantastiska maten. Det är viktigt att höja intresset för den svenska maten med de unika smakerna för att därigenom öka efterfrågan på den svenska marknaden och ge möjligheter till export. Det ger ökade förutsättningar att leva och bo på landsbygden. Men med tanke på de utmaningar som svensk livsmedelsproduktion står för, kan man känna att det finns en klyfta mellan den hantverksfokuserade, småskaliga regionala maten och det svenska konventionella lantbruket. Kanske Anders Borgs uttalande i Land om sin tilltro till svenska nischer snarare än till svenskt ”industrijordbruk” beror på att han främst fördjupat sig i Matlandet.

Två timmars bussfärd från Luleå upp längs Lule älv och över polcirkeln på spikrak väg kantade av skog, skog, skog. Knappt ett hus efter Boden. Själva Jokkmokk var inte mycket att titta på. Hus med olika stilar utslängda utan planering. Här skulle finnas stort utrymme för stadsplanering och förtätning, som jag twittrade till min son, stadplaneraren. Det blev två dagar med ren, röding och lappländska specialiteter som kvanne och kråkbärsirap. Till middagen serverades spännande lokala drycker lokalt öl, vin på blåbär och vinbär och Eisweincider. Det finns ju ingen odling här uppe så allt hämtas från skogen och fjället. Vilken skillnad mot södra och mellersta Sverige.

Utan tvekan gav konferensen stora möjligheter att prata med och skapa kontakter med människor, som jag normalt inte träffar. Jag känner ju ett antal matlandsambassadörer och kan konstatera att de knappast representerar det konventionella svenska jordbruket. Många är frifräsare och har som affärsidé att avvika från kollektivet. Och visst ska Matlandet vara pådrivande och ligga i framkant, men de som lite elakt kallar Matlandet för marmeladlandet kan lätt få vatten på sin kvarn. Linus Källander, Dyrare Mat.nu, och jag är överens om att hållbarhetsfrågorna måste vara överordnade. Och det inser även Jordbruksverket, som tillskapat ett övergripande program för hållbar mat. Det är bra – ju fler desto bättre. ”Hållbar mat för alla” är WWF:s programförklaring. Vi konsumenter driver hållbar konsumtion av livsmedel tillsammans med miljö- konsument- och djurskyddsorganisationer.

2 kommentarer

  1. Allmogesson
    Publicerad 13 juni, 2014 at 21:27 | Permalink

    Det finns säkert gott om plats för många tyckande stockholmare att förtäta Jokkmokk och bygga hus med stilar och planering

  2. Publicerad 14 juni, 2014 at 8:14 | Permalink

    Tycker du att du var rolig nu Allmogesson?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.