Landsbygden ska bara finnas där!

Göran Greider skrev för ett tag sedan en skarp artikel i ETC om föraktet mot landsbygden och de som bor där http://www.etc.se/ledare/det-nya-foraktet-landsbygden. Debatten i SVT i anslutning till Almedalen 4 juli fokuserade mest på huruvida man kan driva företag på landsbygden eller ej. Under rubriken ”Stockholmare är lika smarta” skriver Maria Ludvigsson, som deltog i debatten, i Svenska Dagbladet 11 juli om s k lantisar som skulle försvara sin rätt att bo på en glest befolkad plats! Om den fria marknaden fått gälla, så skulle detta lösa sig hävdar Ludvigsson. Fackets krav på lika lön är en del i svårigheten att driva företag i glesbygd. Samhälleligt stöd till samhällelig service, som Aftonbladet förespråkat, är inte lösningen enligt Ludvigsson. Och ändå har man visat att det samhälleliga stödet genom ränteavdrag är större i städerna.

Debatten handlar m a o mer om var man vill bo och driva företag än vad landsbygden, och bara landsbygden, kan leverera. Man talar gärna om vattenkraft och malm, men det som är bundet till den svenska marken är jordbruket och skogsbruket. Den svenska marken kan producera livsmedel. Den svenska marken kan producera livsmedel nära konsumenterna och med unika kvaliteter. Enligt riksdagsbeslut ska produktionen leverera enligt svenska miljökvalitetsmål ex ett rikt odlingslandskap, levande sjöar och vattendrag, god bebyggd miljö, ett rikt växt och djurliv d v s biologisk mångfald och levande kust och skärgård. Övriga miljökvalitetsmål omfattar mer hur detta ska gå till d v s giftfri miljö, ingen övergödning, begränsad klimatpåverkan, grundvatten av god kvalitet o s v. Och Sverige klarar inte att uppnå de flesta av sina miljömål. Skälet är bl a att vi flyttat vår konsumtion av livsmedel utanför landets gränser. Och vi bryter mot det av riksdagen beslutade generationsmålet, genom att miljö, – och klimatpåverkan är större i importländerna. Dessutom bidrar många svenska konsumenter till hög antibiotikaförbrukning till djur när man konsumerar importerat kött och kyckling – inte att förglömma mjölkprodukter. Det är faktiskt så att även om den svenska antibiotikaförbrukningen till djur är mycket låg, så går den större delen till att behandla sjuka kor.

Stadsbornas vill ha en levande landsbygd – speciellt nu när det är semestertid. Det ska finnas ett vackert öppet landskap, betande djur, gårdsbutiker, Bo på Lantgård, lanthandelsbodar och kanske också vårdcentraler när man blir sjuk på semestern. Vad som händer resten av året – vem bryr sig? Många svenska konsumenter vill ha närproducerad mat. Efterfrågan på ekologisk mat ökar dramatiskt. Närhet ger trygghet och möjlighet att påverka. Det borde därmed vara så att konsumenter och producenter är helt överens. Många konsumentorganisationer är tydliga: Välj ekologiskt och välj svenskt! Men vad gör handeln? Vad händer i olika led i livsmedelskedjan? Tillsammans kan vi främja en hållbar utveckling, främja generationsmålet, svenska miljökvalitetsmål och en minskad risk för antibiotikaresesistens. Vi har ett gemensamt ansvar!

En kommentar

  1. Viveca Orve
    Publicerad 19 juli, 2014 at 11:45 | Permalink

    Hej!

    Har sedan i våras, med stort intresse, följt debatten om
    svensk grisköttsproduktion i såväl dagstidningar som på internet. Upptäckte nyligen din blogg – mycket bra! Skulle gärna vilja arbeta med dessa frågor eller något med anknytning dit.

    Mvh
    Viveca Orve
    Husdjursagronom (M.Sc.)

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.