I morgon 26 augusti är det hearing i Konkurrenskraftutredningen. Utredningen ska stärka svensk livsmedelsproduktions konkurrenskraft. På dagordningen finns punkten ” Mer marknad”. Svenska konsumenter har stort förtroende för myndigheter och gemensamma regelverk. Det visar ett flertal EU-studier. Svenska medborgare utmärker sig för att ha en tradition, att vi genom gemensamma politiska beslut sätter ribban. Det har genom åren funnits ett starkt politiskt stöd för svensk djurskyddslagstiftning. Påpekande är motiverat med tanke på att Kokurrenskraftutredningen i sitt delbetänkande konstaterar att Sveriges bör ha samma regelverk som EU. Eventuella svenska särregler ska vara väl motiverade. Med svenska särregler avses f f a djurskyddsregelverket. Även om det hos den yngre generationen finns ett ökat engagemang i hur maten produceras, så är det inte sannolikt att huvuddelen av konsumenterna i det korta perspektivet kan bidra till att genom marknaden lösa det som regelverket i dag tar ansvar för. Och ett generationsskifte räcker inte. Lagstiftning kring livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljö har inrättats för att samhället anser att marknaden inte skyddar viktiga värden som människors hälsa, djurens välbefinnande, naturen och miljön. Åtgärder som minskar klimatpåverkan kan inte heller fullt ut lösas av marknaden. Djurens välbefinnande är en för svenska samhället och medborgarna viktig fråga. Djuren har ingen egen röst. Djurskydd har också ett samband med djurens hälsa och bidrar därmed till friska djur och minskat behov av antibiotikabehandling. Därför sätter man upp regelverk för djurskydd. Det har Sverige gjort och det har EU gjort. Det finns EU-regler för transport, slakt, kalvuppfödning, gris, värphöns och kyckling. Även ett av det mest marknadsliberala land som USA har djurskyddslagstiftning i flera medlemsstater. Alternativet till lagstiftning är kvalitetssäkring och certifiering, som utredaren också pekar på. Men detta kräver tydliga beställningar från marknadens aktörer. Utvecklingen inom Sigill Kvalitetssystem går mot standarder som ligger på grundnivå d v s svensk lagstiftning. Och vad som händer om svenska lagstiftning sänks till EU-nivå är svårt att förutsäga.
Inbjudna till Landsbygdsdepartementets hearing var en bred representation från lantbruksnäringen. Livsmedelsindustrin, handeln, Sveriges Konsumenter och Naturskyddsföreningen är också inbjudna. Djurskyddet Sverige har trängt sig in, vilket är som ni förstår, väl motiverat.
Så här skrev jag i min blogg 29 maj: Nu om någonsin gäller det att behålla svenska mervärden, när Sveriges bönder har många viktiga vänner. Jag läser Henrik Ennart i Svenska Dagbladet (23 maj) där han redovisar alla fördelar med den svenska grisen. Då man blir man minst sagt bekymrad när Rolf Annerberg, regeringens utredare av svenskt lantbruks konkurrenskraft, redovisar några slutsatser, som ska överlämnas till Eskil Erlandsson den 9 juni. Sveriges ska ha samma regelverk som EU. Eventuella svenska särregler ska vara väl motiverade. Är ett gott djurskydd, friska djur och liten antibiotikaanvändning tillräcklig motivation?” Och jag är inte mindre oroad i dag med hänvisning till beslut på LRF:s riksförbundsstämma och Jordbruksverkets rapport om beteskravets lönsamhetseffekter. Det räcker inte med ett LRF – ICA- samarbete.