Det är rubriken på första sidan på Svenska Dagbladet. I dag är det valdag efter veckor av politiska debatter och opinionsmätningar. SvD har frågat sexton personer om svenska ödesfrågor. Inte oväntat lyser livsmedelsförsörjningen, jordbruk, generationsmålet och hållbarhetsfrågorna med sin frånvaro. När Svenska Dagbladet listar allt vad Alliansen lyckats åstadkommit sedan 2006, hittar jag ingenting om mat, jordbruk, miljökvalitetsmål eller klimatåtgärder. Och det är väl symtomatiskt. Intresset för det som vi behöver minst tre gånger om dagen för att överleva och påverkar vår planets framtid är marginellt när man ska värva röster. Politik är kortsiktig. Det gäller att vinna röster kring det som politikerna uppfattar som väljarnas akuta problem eller som gynnar individens välfärd – eller? Vad hade hänt om man frågat Johan Rockström, SCC eller varför inte Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen. Rockström som säger att Sverige är det europeiska land som är mest beroende av import av livsmedel. Naturskyddsföreningen vill ha aktivt jordbruk i hela landet. Vår överlevnad handlar inte bara om att minska gifterna i jordbruket utan också att minska sårbarheten, leva upp till generations – och miljökvalitetsmål och rädda Östersjön. Att bli vald är verkligen att ta sitt ansvar. Kan man infria sina löften om en gemensam livsmedelsstrategi. Kommer man ta beslut som ökar den svenska livsmedelsproduktion utan att det kolliderar med värderingar kring livsmedelssäkerhet, djuromsorg och miljöhänsyn. Jag tror att fler än Pehr G. Gyllenhammar och jag gärna skulle se en bred samlingsregering. Vi har för många svåra utmaningar för att polarisera frågorna och splittra poltitiken i detaljer där man är oense. Jag är en hopplös anhängare av värdet av att man sätter sig ned tillsammans och hittar gemensamma lösningar, även om resultatet ibland riskerar bli något urvattnat.