TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) d v s ett kommande avtal för handel och investeringar mellan EU och USA har kommit upp på den mediala agendan. Att Cecilia Malmström utsetts till handelskommissionär gör frågan speciellt intressant. Vem som blir handelsminister i den nya svenska regeringen har betydelse. Att det redan finns ett nästan färdigförhandlat avtal mellan EU och Canada har dock inte uppmärksammats.Frihandel har både vinnare och förlorare.Jag hoppas Cecilia Malmström och den blivande svenska handelministern ser till att respektera oron från konsumenter, bönder och miljö – och djurskyddorganisationer.
Ökad global handel driver mot harmonisering och minskad diversitet – en harmonisering till minsta gemensamma nivå. WTO, världshandelsorganisationen, anser exempelvis att privata standarder, som krävs av industri och handel fördyrar för konsumenterna. Det är många intressenter som uttryckt oro för TTIP. För den Europeiska konsumentorganisationen, BEUC, är detta en högprioriterad fråga. Och det handlar inte bara om klordoppad kyckling, utan den omfattande antibiotikaanvändningen i USA:s djurhållning, hormoner och betaagonister i köttproduktionen, USA:s generösa kemikalielagstiftning, försiktighetsprincipen och GMO-frågan. Den europeiska miljörörelsen frågasätter om EU kan fatta flera miljöbeslut utan att det stör ett avtal med USA. Även OIE den internationella djurhälsoorganisationen, uttrycker oro kring antibiotikafrågan. EU:s bönder har rätt att känna oro. Även om man inte rör EU:s eller amerikanskt regelverk kring livsmedelsäkerhet, kemikalier, djurskydd m m så får amerikanska livsmedel ökat marknadstillträde till EU-marknaden med billiga livsmedel, producerade på ett helt annat sätt än inom EU. Då riskerar EU:s bönder bli förlorare och utkonkurrerade. D v s det som hänt svenska bönder. Och kommer USA respektera EU:s konsumenters krav på ursprungsmärkning, så att jag åtminstone kan gör medvetna val. Men när det gäller sammansatta livsmedel blir det svårt.
Att enskilda företag kan stämma nationella stater för nationell lagstiftning om begränsar företagets handlingsfrihet upprör från demokratisynpunkt. Och det har Vattenfall redan gjort i Tyskland!
.
Regelverk inom ramen för WTO exempelvis SPS (sanitära och fytosanitära åtgärder) – avtalet betyder inte mer än en ”lämplig” skyddsnivå. Syftet är att underlätta handeln och förhindra att medlemsländer otillbörligt sätter upp gränsskydd för att skydda sina medborgare, djur och växter. FN:s organ för livsmedel Codex Alimentarius sätter upp gränsvärden för olika substanser i livsmedel – allt för att medverka till handel mellan länder.
Jag skrev en krönika kring handelsavtalet för ett år sedan i tidningen Jordbruksaktuellt. Då var Obama på svenskt besök och var livligt påhejad av Ewa Björling om ett framtida handelsavtal. Naturskyddsföreningen och svenskt jordbruk uttryckte kritik och oro. Sverige är av tradition oerhört frihandelsvänligt. De extrema frihandelsvännerna ser bara vinster med frihandelsavtal och inga risker. Om man i Sverige andas om att den fria handeln kan ha nackdelar, så betraktas man omedelbart som protektionist. I går lyssnade jag på Marie Söderqvist, VD för Livsmedelsföretagen (LI) på Lantbruksklubben. Söderqvist citerande Kommerskollegiet, som bedömt att svensk livsmedelsindustrin skulle vara den stora vinnaren med ett frihandelsavtal mellan EU och USA (TTIP). LI ser bara möjligheter för svenska livsmedelsföretag och inga problem. Hur stämmer det med LI:s hållbarhetspolicy?