Löfven lovade en livsmedelsstrategi och att den svenska och ekologiska produktionen ska öka. Och var, och av vem ska denna strategi skapas? Det är väl inte gjort på en kafferast. Var det verkligen så bråttom att montera ned landbygdsdepartementet och göra landsbygdsfrågorna till en näringslivsfråga. Landsbygd är mer än företagande. Kunde man åtminstone inte vänta ett år. Risken är överhängande att man tappar helhetssynen och splittrar upp verksamheter, som borde hänga ihop. Tyvärr är det väl få som lyssnar till Annie Lööf ©, som uppfattar att det är ett svek att lägga ned landsbygdsdepartementet. På twitter finns reaktioner på att landsbygdsfrågorma försvinner in i näringsdepartementet. LRF hade helst sett att landsbygdsdepartementet funnits kvar med mer fokus på tillväxt och jobb. Men om nu landsbygdsdepartementet splittras upp i ett antal delar och fördelas på olika departement kan bönderna, djuren och miljön bli förlorare. Var hamnar exempelvis djurhälsa och djurskyddsfrågorna eller en folkhälsofråga som antibiotika. LRF oroar sig över regeringens uttalande kring djurskydd, och fortsätter driva för en s k modernisering av djurskyddslagstiftningen som ger djurägaren större ansvar. I dagsläget när efterfrågan på livsmedel med svenska mervärden är hög!! Att Livsmedelsföretagen är nöjda med flytten, tar jag för givet, som hörde Marie Söderqvist beklaga sig häromdagen över att tillhöra landsbygdsdepartementet. Svensk livsmedelsindustri klarar ju sig med importerade råvaror. Det finns flera med mig, som kan oroa sig för helheten. Jordbruk är ju inte vilken näring som helst. Jordbruket och livsmedelsproduktionen äger ju viktiga frågor som en stor del av klimatpåverkan, energiproduktion, biologisk mångfald och många av de sexton miljökvalitetsmålen. Löfven nämnde inledningsvis att Sverige inte uppfyller fjorton av de sexton miljömål likaväl som han vill att Sverige ska gå före i klimatarbetet. Kanske inte så konstigt med tanke på samverkan med Miljöpartiet. Utan svenskt jordbruk kan vi inte uppfylla miljömålen och inte heller generationsmålet. WWF har häromdagen konstaterat att Sverige har ökat sitt ekologiska fotavtryck genom sin konsumtion. Importen av livsmedel står för del av vår konsumtions ekologiska fotavtryck. Var finns Naturskyddsföreningen, som trots sin ekologiska kampanj vill ha ett aktivt jordbruk i hela landet. Kommer Mikael Damberg och Sven- Erik Bucht (som landsbygdsminister) se jordbruket som en viktig potential, men en verksamhet som inte klarar att bidra med kollektiva nyttigheter utan CAP, landsbygdsstöd. Kommer Åsa Romson inse att utan jordbruk löser vi inte generationsmålet eller miljökvalitetsmålen. Kommer verkligen näringsdepartementet kunna balansera tillväxt med respekt för folkhälsa, etik, miljö. Och hur ser det ut i andra länder? Finns det något annat EU-land som jämställer jordbruk med gruv – och stålindustri, IT-företag eller biltillverkare? Och vad händer med våra myndigheter som Jordbruksverket och Livsmedelverket?
Känner Sven- Erik Bucht för svensk livsmedelsproduktion? Hans hemvist i Norrland kan kanske vara en fördel. Stefan Löfven talade sig varm för ökad handel. Med tanke på TTIP, var hamnade handelsfrågorna? Vi har vad jag kan se ingen handelsminister. De internationella handelfrågorna inordnas också under näringsdepartementet – grattis Mikael Damberg.
Massa frågor! Hetsa inte fram en lösning, utan låt processen få ta sin tid!