“A working model built on continuous collaboration between academia, governmental organizations, advisers in preventive medicine, veterinarians and farmers

Så här beskrivs Sveriges arbete för minskat behov av antibiotika i djursektorn i Europeiska läkemedelsmyndighetens nya rapport. ”The long-term changes are the result of a working model built on continuous collaboration between academia, governmental organisations, advisers in preventive medicine, veterinarians and farmers. The core element of the strategy is to reduce the need for antimicrobials through, for example, biosecurity, disease-control programmes, and optimised management and husbandry. When antimicrobials are needed, guidance on their prudent use is available.” Måtte vi alltid fortsätta att jobba så säger Jenny Lundström på Facebook. Och jag instämmer av hela mitt hjärta.

Debatten fortsätter efter det att Rutegård och Wierup publicerade sin debattartikel kring det svenska djurskyddet i DN den 12 oktober. Ett flertal repliker har inkommit till DN. Det första var den som skrevs under av Bo Algers med flera forskare på SLU, veterinärförbundet, djurskyddsorganisationer, Naturskyddsföreningen och Vi Konsumenter. Det är de, som lantbrukspressen lite föraktfullt kallar ”dom där djurskyddarna”. Jens Holm (V), och Djurens parti följdes av LRF:s inlaga. Å ena sidan ger LRF, Rutegård och Wierup rätt, men å andra sidan talar man om samarbetet med marknadsaktörer, typ ICA, ursprungsmärkning och marknadsföring av svenska mervärden! Leif Dennerberg, Jordbruksverket och Stig Orustfjord, Livsmedelverket gör en klok analys. Man pekar på hela värdekedjan från jord till bord. Dagens debatt fokuserar bara djurskyddet i djuruppfödningen. ”Myndigheter, branschorganisationer, förädlingsindustri, handel och producenter måste arbeta tillsammans med åtgärder utifrån en gemensam helhetssyn. Gott djurskydd och en likvärdig och rättssäker kontroll är starka försäljningsargument till fördel för svenskt kött. Vi arbetar vidare tillsammans för att skapa goda förutsättningar för svensk djurproduktion och svensk mat med hög kvalitet. I detta fortsätter en god djurvälfärd och konsumenternas säkerhet att vara självklara ledstjärnor. Svenska konsumenter ska kunna äta kött från djur som haft det bra” skriver Leif och Stig. Grisföretagarnas Ingemar Olsson anser att det krävs förändringar och det får inte finnas några heliga kor för att rädda svensk grisproduktion. På twitter betonar Sten-Olof Dimander, Svenska Djurhälsovården, riskvärdering och riskhantering. Och då måste denna riskvärdering gälla hela livsmedelskedjan. Konkurrenskraftutredningens förslag måste bygga på en seriös riskvärdering. Det ligger ett stort ansvar på intressenterna i processen. Om man bara tittar på kostnader för svenska djurskyddsregler och inte på effekterna så riskerar man sämre produktionsresultat, sjukare djur, mer antibiotika, ökad antibiotikaresistens och minskat förtroende för svenska livsmedel. Friska djur är lönsamma för bonden och inte bara för folkhälsan. Resistens kan givetvis drabba veterinärläkemedel och gör så redan idag.

Jag rekommenderar varmt en läsning av Svensk Veterinärtidning. Rutegård och Wierup utfärdar rejäla rallarsvingar för okunnighet och naivitet riktat mot veterinärkollegor, forskare, myndigheter, LRF och ideella organisationer. En del av kritiken kan vara berättigad, men i vissa fall stämmer varken analysen eller historiebeskrivningen. Wierup och Rutegård hävdar att det i Sverige fattas kostnadsdrivande beslut på osakliga och undermåligt dokumenterade grunder. Starka ord! En sak är säker, det kommer krävas en helt annan samtalston och lite mer ödmjukhet för att nå breda överenskommelser om vilka åtgärder som ska vidtas. Det krävs både saklighet, lyhördhet för opinion, marknad och konsumentsignaler för att kunna genomföra ändringar i djurskyddsregelverket utan att störa förtroendet för svenska livsmedel.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.