Blir en svensk livsmedelstrategi bara en papperstiger! Det är en personlig reflektion efter SLU:s konferens Sverige och Maten i torsdags, samtidigt som den rödgröna regeringen presenterar sitt förslag till budget. Budgetmedlen till det som tidigare var Alliansens Matlandet (konkurrenshöjande åtgärder) har prutats till ett minimum. Stefan Löfven och landsbygdsministern Sven-Olof Bucht har utlovat en svensk livsmedelsstrategi. Det var konferensens tema. På konferensen var alla överens om behovet av en strategi, men det spretade i uppfattningarna om vad strategin ska omfatta och vad som är möjligt. Utan lönsamma företag går det inte. I eftersnacket uttrycktes från flera håll en oro över att det kan bli en rapport, som hamnar i byrålådan. Sådant har hänt förr.
Helene Holstein presenterade Konkurrenskraftutredningens delbetänkande. Rubriken är ett citat från hennes presentation. Det kan vara skäl att jämföra behovet av mat med exempelvis nya dataspel, nya bilmodeller och nya mobiltelefoner. Vi behöver mat för vår överlevnad. Livsmedelsproduktion och jordbruk har stor betydelse för planetens överlevnad och landsbygdsutvecklingen. Men mat är också upplevelser, njutning och kulturbärare. I Sverige sysselsätter (idag) jordbruk och livsmedelsproduktion fler människor än fordonsindustrin. Glädjande nog lyfte Helene Holstein svensk matproduktions starka sidor som mark, vatten, spårbarhet, hög kompetens, säker produktion och ett gott djurskydd. Uttalande om salmonellafrihet och sambandet mellan djurskydd och låg antibiotikaförbrukning inger visst hopp. Men Holstein återkommer till att djurskydd som bygger på tyckande måste bort (i pausen nämner hon sittpinnar för broilermammor och fönster i fjäderfästallar). Jag känner igen LRF:s uppfattning om ett mer flexibelt regelverk. Men Bo Algers påpekar att vi måste förebygga djurskyddsproblem med krav på djurmiljö och skötsel. Ingen vinner på att bonden bygger ”fel”.
Representanter från Finland som inledde konferensen bekräftar det vi vet, att det finns ett brett samhälleligt stöd för finskt jordbruk. Johan Åberg, SLC (finsk bondeorganisation) klagar över att finska bönder har världens strängaste produktionskrav, men europeiska medelspriser! Varför får den minst som gör mest? Känner vi igen diskussionen från Sverige? Han presenterar satsningen på kvalitetsäkring och certifiering av produktionen. Här är Sigill Kvalitetssystem den svenska samarbetspartnern som utvecklat standarderna. ”Konkurrenskraft skapas genom konsumenternas uppfyllda behov” sa Åberg.