Nu är svenskt och närodlad mat i medias fokus genom Jordbruksverkets enkät. Jordbruksverket bekräftar att konsumenterna är mer intresserade och köper mer svenskt och ekologiskt i butik.
* 67 procent svarar att de gärna betalar lite mer för svenska råvaror jämfört med 53 procent år 2011.
* 69 procent svarar att de köper svenska råvaror i så stor utsträckning som möjligt jämfört med 60 procent år 2011.
* 61 procent köper närproducerade produkter i så stor utsträckning som möjligt jämfört med 45 procent år 2011.
* 76 procent anser att svenska bönder producerar mat av hög kvalitet jämfört med 70 procent år 2011.
Det är glädjande och motargument mot de som fastnat i att situationen för svenska bönder bara är elände.
Wierup och Rutegård hävdar i Svensk Veterinärtidning att det i Sverige fattas kostnadsdrivande beslut på osakliga och undermåligt dokumenterade grunder (i djurskyddslagstiftningen). Helene Holstein, Konkurrenskraftutredningen uttalade på SLU:s konferens att importen av kött ökar och att svenska särregler måste bygga på vetenskap och inte på tyckanden. Rubriken på Peter Borrings debattinlägg i veckans Land Lantbruk är: Djurvälfärd skapas inte av otidsenliga regler. Holstein nämnde sittpinnar till s k broilermammor och fönster i fjäderfästallar. Annars lyser exempel på ”ovetenskapliga och otidsenliga” regler med sin frånvaro. När Rutegård och Wierup får chans till en sista replik i DN, ges inte heller några konkreta exempel. Man hänvisar till replik i nästa veterinärtidning. Det ska bli intressant med tanke på debattörernas vetenskapliga kompetens kring djurvälfärd!
Med hänvisning till debatten ställde jag frågan till Jordbruksverket på konsumentrådet i veckan. Som jag uppfattade det hela så har Jordbruksverket inte fått frågan kring det vetenskapliga underlaget från konkurrenskraftutredningen. Helena Elofsson, Jordbruksverket hävdar bl a att kravet på dagsljus är vetenskapligt motiverat. Jordbruksverket har å andra sidan beräknat kostnaderna för det svenska beteskravet som underlag för samma utredning. Jag undrar hur processen kring vetenskapligheten ska hanteras på ett trovärdigt sätt. Som riskhanterare är det Jordbruksverkets roll att väga vetenskap, djurskyddsambitioner och producenternas konkurrenskraft. Men syftet med djurskyddslagstiftningen är faktiskt att skydda djuren. Det har medborgarna i Sverige och i EU ställt som krav på sina folkvalda. Marknaden är inte verktyget, som kan skydda grisen från en miljö som gör att den inte får behålla svansen eller att djur slipper sitta i bur. Den starka djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming driver just nu en kampanj ”End the cage age”. (www.ciwf.org/cageage). Höns i inredda burar kanske inte har högst prioritet, men ändå!