Förra veckan hade jag förmånen att lyssna på två tunga auktoriteter inom lantbruk och livsmedel – Mårten Carlsson, rektor på SLU på 80 – 90-talet och Ingvar Ekesbo professorn i ”djurskydd”, som skrev den svenska djurskyddslagen 1988. Jag har själv en historia där dessa personer har haft stor betydelse. Mårten höll högtidsanförandet vid första utdelningen av Guldtackan (Slakteriförbundets och tidningen Land djuromsorgspris) 1986. Då berättade han om universitets engagemang i etiska frågor. Tillsamman med Ingvar höll vi ett seminarium i Bryssel 1996, kring det svenska förbudet mot antibiotika som fodertillsats. Första steget mot att påverka EU 15 för att införa ett motsvarande förbud.
Mårten inledde Vi Konsumenters jubileumsseminarium på KSLA den 12 november. På 40-talet var stallgödseln helig och grunden för växtodlingsplanen. Bekämpningsmedel som gift blev aktuell, när en maskinstationsanställd blev förgiftad av besprutningsmedel i stöveln. I LRF:s idetidskrift Nya Perspektiv från 1978 talades om ekologisk ekonomi. Mårten arbetade mycket med universitetets inre liv. ”En teknik som smeker naturen” där mät- och regleringsteknik är viktiga hjälpmedel. Men mycket om debatten handlade, och handlar om antingen eller. Vi måste väga värden mot varandra. Frågan känns speciellt aktuell, med tanke den olyckliga polariseringen kring ekologiskt och s k konventionellt jordbruk. Vi har långa livsmedelskedjor, men finns det närmarknadsfördelar? I dag närmar sig ICA producenterna. Forskningen måste lyfta sig till politiska nivån. Samspelet mellan akademin och samhället måste stärkas.
Ingvar Ekesbo talade på Jordbruksverkets årliga djurskyddskonferens den 13 november. ”Det räcker inte med foder och vatten. Det krävs kärleksfull och öm omvårdnad”. På 40-talet fanns framtidsoptimismen och tilltron till tekniska framsteg. Det påverkade makten över tanken. På 50-talet blandades penicillin i djurfodret och på 60-talet byttes ordet bonde till producent och djur till produktionsenheter. Kor och sinsuggor bands upp. Men det kom en mottreaktion. Sverige förbjöd uppbundna suggor 1970. Samma år infördes den s k Djurstallkungörelsen d v s förprövning av djurstallar. Denna har ifrågasatts, men jag är övertygad om att den har inneburit att vi undvikit felaktig användning av ny teknik. Vi slapp burhållning av smågrisar med tidig (två veckor) avvänjning. Debatten inom EU startade med Ruth Harrissons bok Animal Machine, 1964. Europarådets konventioner 1971 – 1976 har övergått i EFSA:s arbete fr o m 2000. Inför det svenska EU-inträdet utredde Jordbruksverket värdet av svenska djurskyddsregler. Ingvar hänvisade till Rutegårds och Wierups inlägg i debatten och Bo Algers m fl replik. Han tog upp en av mina gamla favoritfrågor; relationen människa – djur. Vilken effekt har stora besättningar när det gäller tillsyn och omsorg? Hur många djur kan du känna? Vi måste undvika onödiga dödsfall – och det gäller även kycklingar. Samverkan mellan värderingar och fakta måste vara styrande.