Det är dags att kraftsamla och enas om vilken väg vi ska ta för ökad hållbarheten inom jordbruket. Även om debatten kring ekologiskt respektive s k konventionellt jordbruk har blivit mer nyanserad, skulle klimatet, miljön, djuren och konsumenterna vinna på att vi enas om vad som krävs. Det skulle förhoppningsvis lösa den polariserade debatten, som i många avseenden mest sysslar med att hitta problem och svagheter inom respektive produktionsform. De flesta är överens om att ingen tjänar på detta– allra minst bönderna eller konsumenterna, som bara blir förvirrade. Att forma en gemensam vision och analysera vad vi bör göra i form av åtgärder och i form av behov av ökad kunskap. Det kan handla om fossilt oberoende, ökad biologisk mångfald, minskat utsläpp av växthusgaser, minimerat växtnäringsläckage, säkra livsmedel och så långt möjligt ett oberoende av insatser av skadliga bekämpningsmedel eller veterinärläkemedel som kan ge resistens typ antibiotika. Det handlar också om CSR – en etisk dimension kring hur vi hanterar människor och djur.
Idén om en bred hearing väcktes av Peter Sylwan på KSLA:s sammankomst förra veckan. KSLA meddelade att det framkommit önskemål om att KSLA borde ta i frågan. Jag stöder Peters tanke om att man inte ska ha en debatt med utgångspunkt från dagens situation, utan syftet är att formulera kriterier för ett svenskt hållbart jordbruk, som vi är överens om. Sedan kan det finnas olika vägar till målet. Syftet är att lösa upp knutarna. Jag har testat idén på ett antal kloka personer som nickat instämmande. Jag fick nog vatten på min kvarn när jag i måndag besökte ”gravölet” för Ekologiskt Forum (en i övrigt mycket trevlig kväll). Carl-Erik Ehrenkrona, ordförande i Ekologiska lantbrukarna fortsatte tyvärr debatten kring det ekologiska lantbrukets fördelar framför konventionellt jordbruk. Enligt min erfarenhet är spridningen mellan gårdar inom respektive produktionssystem större för många kritiska parametrar än mellan produktionssystem. Det krävs förbättringar över hela bredden. Är det en nystart för Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk från mitten av 90-talet eller en uppgradering av Svenska Modellen från 2002? Men vem tar bollen? KSLA, Jordbruksverket, WWF, LRF – eller kanske just tillsammans.