I dag ordnade Europaparlamentet ett seminarium i Europahuset kring GMO och den nya lagstiftningen. Det nya EU-direktivet innebär att enskilda medlemsstater kan säga nej till att odla GMO-grödor även om grödan har godkänts av miljö – och hälsoskäl enligt EFSA:s bedömning. Det kan vara socioekonomiska skäl eller långsiktiga hållbarhetsaspekter. Det innebär att en minister kan godkänna en GMO-produkt i minsterrådet, men ändå verka för ett nej på nationell nivå. MP anser dock att det måste vara ordning och reda. Varför man lagt ned sin röst i ett GMO-ärende, beror på att man inte är färdigdiskuterad inom regeringen. MP anser att man bör vara konsekvent. Vill man inte ha en GMO-gröda inom landet bör man säga nej till godkännande i EU. Det nya direktivet är en väl avvägd kompromiss enligt Jytte Guteland (S). Och jag är beredd att hålla med. Situationen hade blivit så låst med så olika uppfattningar mellan medlemsländer. Regelverket har blivit ett hinder. EU definierade GMO redan 1990 och en av de stora utmaningarna är hur man ska se på ett tiotal nya tekniker. Mycket talar för att man ska titta på produktens effekt på hälsa, miljö och hållbarhet, snarare än vilken teknik som tillämpas. Det är något som gentekniknämnden förordat. Man har exempelvis tagit fram en herbicidresistent raps utan konventionell genteknik enligt Christina Yngwe( C ). Naturskyddsföreningen har en ganska ny policy, som anser att tekniken är neutral, men det är tillämpning som ska värderas. Gun Rudquist, Naturskyddsföreningen anser att man tappar bort de maktsvagas intressen. Vilken väg ska vi välja, inte minst när vi ser på hållbarhet, markansvändning och utvecklingen i U-länderna. Jan Eksvärd, LRF relaterade att bönderna är oense i GMO-frågan. I dag används inget GMO-foder till svenska djur, men bönderna måste få betalt för GMO-friheten. Det går ju inte att märka livsmedel med frihet från GMO inklusive GMO-fritt foder. Men jag anser att man varit alldeles för osynliga när det gäller att berätta. Örjan Brinkman, Sveriges Konsumenter (SK), säger i princip nej till GMO, även om jag påpekade att SK:s livsmedelsstrategi säger nej till dagens tillämpning, vilket skulle innebära att man skulle kunna acceptera en annan tillämpning. Örjan anser inte att konsumenterna ska betala för GMO-friheten! Konsumenterna är idag mer toleranta till genteknik, men kritiska till tillämpningen. På frågan om vi skulle på sikt få ett system där vi kan utvärdera produkten snarare än tekniken kan väl inte besvaras, men det är möjligt att det nya GMO-direktivet är en öppning åt det hållet.
Övriga intressanta synpunkter:
– Per Hofvander, SLU hävdade att det inte är herbicidresistent GMO-soja som medverkat till ökad herbicidresistensen hos ogräs utan ökad användning av glyfosat i sig.
– Jan Eksvärd, LRF Politiken måste ge mer utrymme för offentlig växtförädling. LRF vill inte ha patent på grödor. GMO-fri soja är dyrare, men LRF jobbar med ökad inhemsk proteinodling, men då behöver vi en växtförädling anpassad till nordiska förhållanden. Monsanto har inget intresse för nordiska grödor. Angående möjlighet att införa GMO-grödor exempel majs i Sverige. Idag värnar vi mullhalten. En minskad vallodling till förmån för majs, skulle vara negativt för mullhalten.
– Gun Rudquist: Välj ekologiskt eller Svenskt Sigill (än så länge?) om man vill ha GMO-fritt
– Marit Paulsen tror att det nya direktivet gynnar de stora företagen. Jytte Guteland håller inte med. Vi ska stödja vår inre marknad
– TTIP? USA får möta flera marknader inom EU, men som någon sa i eftersnacket, kan jag tro att det kan finnas risk att ex Monsanto drar enskilda medlemsstater inför rätta.
– Man har slutat med att använda antibiotikaresistensgener som markörgener. Monsantos patent på RRR-soja går ut i år. Patenten är smalare idag med striktare krav på uppfinningshöjd.
En kommentar
I came, I read this article, I coqdreuen.