Debatten kring dessa frågor fortsätter inte minst i lantbrukspressen. Inledningsvis kan vi konstatera att kravet på att mjölkkor (alltid lite förvånad över att man begränsade detta till mjölkkor och inte ställde kravet på alla nötkretaur) sommartid ska hållas på bete, att grisar ska hållas lösgående och förprövning av djurstallar finns i djurskyddsförordningen (1988: 539). Det innebär att det är regeringen, som äger frågan och kan besluta om att ändra förordningen. Jordbruksverket kan bara utforma djurskyddsföreskrifter i anslutning till förordningen.
Sedan vårt inlägg i Sydsvenskan (http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/beteskravet-uppratthaller-de-svenska-mjolkbondernas-konkurrenskraft) om beteskravet som ett sätt att stärka mjölkbönders konkurrenskraft, har röster höjts för att ta bort beteskravet för kor i lösdrift från flera håll. Man talar mycket om problem med bete. Jag tycker det skulle vara intressant att få synpunkter från de ekologiska mjölkbönderna. Ekologiska mjölkbesättningar är större än medelbesättningen i Sverige och har krav på längre betestid. Hur löser dessa bönder eventuella problem med betesdrift? Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen har i ATL ett antal konstruktiva förslag för att stödja svenska mjölkbönder. Jag förutsätter att LRF tar den utsträckta handen. Johanna förutsätter att man inte tar bort sina mervärden som beteskrav, GMO-frihet och låg antibiotikaförbrukning.
”Svenskt kött har blivit en vinnare” skriver ATL. Uppsvinget började med antibiotika – och klippta knorrdebatten. Och vem kan man tacka för det? Importen minskar och ICA har ökat försäljningen av svenskt kött med 20 procent. Och Livsmedelsföretagen ser tydliga tendenser mot att kvalitet har större betydelse än pris. Jan Olsson, ATL talar också om branschens egengillrade fälla kring djuromsorgsprogrammet som föreslår fixering av suggan i fem dagar. Det handlar om att hantera detta med försiktighet och med klok analys av omvärlden. I lantbrukspressen talas fortfarande om att Sverige har extremt hög smågrisdödlighet, när det faktiskt är Danmark som har högre smågrisdödlighet med fixerade suggor. Nu satsar Danmark på ”antibiotikafria” grisar och sänkt smågrisdödlighet med lösgående suggor. Det är väl ändå intressant? Jag är rädd för att konkurrenskraftutredaren har en föråldrad omvärldsanalys. Och var finns Miljöpartiet i diskussionen om det framtida djurskyddet?