Frihandelsavtal EU – USA, TTIP

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har skrivit om den här frågan ett flertal gånger, med start redan i september 2013, när Obama besökte Sverige. Jag har också vågat mig på att peka på frihandelns nackdelar i en krönika i tidningen Jordbruksaktuellt i oktober samma år. Nu mobiliserar en mängd aktörer när det gäller Transantlantic Trade and Investement partnership, TTIP. Själv ska jag träffa handelskommissionären Cecilia Malmström tre gånger den närmaste tiden – först på ett frukostmöte i veckan. Måndagen den 16 mars ordnar EU-kommissionen ett seminarium på Handelshögskolan i Göteborg och Jordbruksverkets konsumentråd tar upp frågan. Livsmedelsföretagen har bjudit in Cecilia Malmström till sin matdag den 15 april.

Sverige utmärker sig i EU-förhandlingarna för att vara extremt frihandelsvänligt. Så frihandelsvänligt att NGO:s inte tar Sverige riktigt på allvar. (Det påminner mig om Sveriges agerande när det gäller EU:s budget och CAP, där Sverige bara var intresserat av att minska budgeten och montera ned så mycket som möjligt av CAP). En av de stora utmaningarna när det gäller TTIP, är att exempelvis miljö – och konsumentrörelsen inte har tillräcklig kompetens och experter på internationell handel. Här måste man vara superkompetent för att veta hur man ska hantera regelverken inom EU respektive USA och WTO. Det finns olika boxar där exempelvis veterinära frågor har en egen box liksom ”conservation of wildlife”. Och vad kan man placera inom ramen för SPS (sanitära och fytosanitära åtgärder)? SPS-avtalet betyder inte mer än en ”lämplig” skyddsnivå. Det ska underlätta handeln och förhindra att medlemsländer otillbörligt sätter upp gränsskydd för att skydda sina medborgare, djur och växter. FN:s organ för livsmedel Codex Alimentarius sätter upp gränsvärden för olika substanser i livsmedel – allt för att medverka till handel mellan länder.

I anslutning till TTIP talar man mycket om klordoppad kyckling och hormoner till intensivuppfödda nötkreatur i amerikanska feed lots. Men var hamnar djurskyddsfrågorna i sammanhanget och sambandet mellan djurskydd, djurhälsa, friska djur och behovet av antibiotikabehandling. Det här är frågor som engagerar inte minst svenska konsumenter. EU har ju skrivit in i sitt fördrag (artikel 13) att man ska respektera djur, som kännande varelser och att det ska vara vägledande i lagstiftning och beslut. Finns här en möjlighet att påverka livet för miljarder av djur i USA. I december 2014 presenterade Tyskland, Nederländerna och Danmark en gemensam deklaration kring djurvälfärd. I denna ingår att arbeta för att djurvälfärd ska ingå i handelsavtal och ”as a non-trade concern i WTO:s ramverk. De tre länderna uppmanar Kommissionen att inom ramen för handelsavtal sätta upp krav på djurvälfärd, när produkter ska importeras till EU. Varför Sverige inte ställde sig bakom denna deklaration är obegripligt med tanke på uttalade politiska djurskyddsambitioner. USA har ingen federal djurskyddslagstiftning för livsmedelsproducerande djur. Men enskilda stater har instiftat egna lagar. Det är intressant att Kalifornien har förbjudit hönsburar ”battery cages”. Men inte nog med det,man tillåter inte att burägg säljs inom staten, även om de kommer från andra stater i USA. En förhoppning är att EU-kommissionen kan lyssna till Tyskland, Nederländerna och Danmark och placera djurskydd som ett villkor för import av produkter och sambandet djurskydd, djurhälsa och antibiotika till djur inom ramen för SPS.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.