I måndags bjöd EU-kommissionen in till ett seminarium på handelshögskolan i Göteborg. Jag deltog i ett panelsamtal kring livsmedel, kemikalier och läkemedel och representerade Vi Konsumenter. Ett frihandelsavtal mellan EU och USA kan ses som en möjlighet att höja kvaliteten på livsmedel, säkra livsmedelssäkerheten, skydda folkhälsan och medverka till ett bättre djurskydd. Tre prioriterade frågor, som är viktiga för svenska konsumenter är livsmedelssäkerhet, spridning av antibiotikaresistens och att värna djurskyddet eftersom det finns ett samband mellan djurskydd, djurhälsa och behovet av antibiotikabehandling till djur. Det ställer stora krav och lyhördhet på förhandlarna på båda sidor. Den mest anmärkningsvärda kommentaren efter debatten kom från Eva Walder, UD som undrade varför jag som konsumentrepresentant lyfte så udda frågor. Om man anser att spridningen av antibiotikaresistens är en udda fråga, så kan man bli mer än allvarligt orolig.
Smittor och resistenta bakterier känner inga gränser. Antibiotikaresistens är en av våra viktigaste hållbarhetsfrågor Även om livsmedel inte anses som en avgörande spridningsväg, så innebär ökad handel att resistenta bakterier sprids i miljön. Det finns internationella studier som visar att ESBL (antibiotikaresistens) i stor omfattning finns hos kyckling över hela världen. Multiresistent salmonella sprider sig hos människor och djur inom EU. Internationella djurhälsoorganisationen OIE oroar sig över TTIP. Användningen av antibiotika till djur påverkar i allra högsta grad selektionen av resistenta bakterier. I USA har producenterna fri tillgång till tillväxtantibiotika och generell förebyggande behandling. Fyra gånger så mycket antibiotika används i djurproduktionen, som till människor. EU införde receptkrav på all antibiotika 2006 (Sverige 1986). Det finns ett samband mellan gott djurskydd, djurhälsa, friska djur och behovet av antibiotika. EU har en omfattande djursskyddslagstiftning för lantbrukets djur. USA har ingen djurskyddslagstiftning för livsmedelsproducerande djur. Kan TTIP medverka till att djurskyddet förbättras för djuren i USA? I december 2014 presenterade Tyskland, Nederländerna och Danmark en gemensam deklaration kring djurvälfärd. I denna ingår att arbeta för att djurvälfärd ska ingå i handelsavtal och ”as a non-trade concern i WTO:s ramverk. De tre länderna uppmanar Kommissionen att inom ramen för handelsavtal sätta upp krav på djurvälfärd, när produkter ska importeras till EU. MEP Christoffer Fjellner anser att EU inte kan driva frågan om antibiotikaanvändning till djur, eftersom flera EU:s medlemsstater har hög förbrukning. Men faktum är att användningen till djur inom EU har minskat med 15 % mellan 2010 och 2012.
Det handlar inte bara om ömsesidigt erkännande – om gemensamma regler eller ej, utan också om marknadstillträde
I februari 2014 fanns följande rubrik i Svenska Dagbladet ”Frihandeln äter upp Colombias bönder” När Colombia öppnade sina gränser för EU så vällde det in holländska mejeriprodukter och italienskt ris och konkurrerade ut colombianska bönder. EU:s bönder har en utsatt situation i konkurrens med det amerikanska sättet att producera. Förutom generell antibiotika i foder, så används hormoner och betaagonister i den amerikanska köttproduktionen. Det finns stor risk för att EU-producenter kommer anse att EU:s djurskyddsregelverk är konkurrensbegränsade och kräva lättnader, precis vad som sker i Sverige idag. Och då lever EU:s djurproducenteran inte ens upp till gällande regelverk.
Det räcker inte med märkning
Märkning av livsmedel brukar anges som lösningen d v s att konsumenterna förutsätts kunna göra informerade val. Det är en övermäktig uppgift att ge konsumenterna lättillgänglig information om skillnaderna mellan amerikansk och europeisk djuruppfödning. Den stora utmaningen gäller också storhushåll och restaurang där råvaran ofta är anonym. Erfarenheterna från Sverige är avskräckande.
Fri handel har både för – och nackdelar för människor, djur, miljö, och klimat. Smittor (antibiotikaresistens, EHEC och salmonella) sprider sig globalt och vi får långa svårkontrollerade livsmedelskedjor (hästköttskandalen). Harmonisering och minskad diversifiering är också negativa effekter – billigast vinner.
Förutom livsmedelsförsörjning, ger frihandel också tillgång till betalande marknader, utjämning av tillgången till livsmedel, diversitet (tillgång till olika sorts livsmedel) och låga priser. Men riskerna finns. Spridning av sjukdomar (inklusive zoonoser) och därmed risk för folk – och djurhälsa, livsmedelsförluster, långa komplicerade livsmedelkedjor(svårt med spårbarhet, tänk hästköttsskandalen) med fördröjd möjlighet till intervention och ökad konkurrens. Ökad handel driver mot intensifiering och specialisering. Det är en förutsättning för att kunna konkurrera på den globala marknaden. Ökad handel driver också mot harmonisering och minskad diversitet. WTO anser att privata standarder, som krävs av industri och handel fördyrar för konsumenterna.