Förra året var ju sista året jag var anställd i ett LRF-företag Sigill Kvalitetssystem AB. LRF delade ut en bra julklapp till alla sina anställda, en prenumeration på en tidning från LRF Media. Land har jag ju som medlem i LRF. Och hur länge jag nu ska fortsätta att vara medlem? Jag delar ju inte LRF:s uppfattning kring hur man ska rädda svenskt lantbruk. Jag som jobbat för bönderna i nästan hela mitt yrkesverksamma liv! ATL betalar jag själv sedan några år. Även om nyheterna ofta är desamma som i Land Lantbruk, kan det vara uppfriskande att hetsa upp sig över Lars Wernerssons ledare. Vi är nästan aldrig överens. Jag valde att få Äkta Mat som julklapp från LRF. Jag hade prenumererat direkt när tidningen kom. Hellre Äkta Mat än Mats-Eric Nilssons Hunger – just då. Förlåt Mats-Eric, men jag mäktade inte med båda. Det räcker mer än väl med dagspress, Jordbruksaktuellt, Kött och Chark, Veterinärtidningen, Djurskyddet m fl. Nu läggs Äkta Mat ned. Jag håller verkligen med Ann-Helen Meyer von Bremen (www.hungryandangry.se). Äkta Mat – en tidning, som var för bra. Ann- Helen skrev ofta i tidningen, så man kanske kan hävda att Ann-Helens kommentar är ett egenintresse, men jag gillar verkligen hennes reportage och krönikor. Tidningen var ett fönster för svenska råvaror och svenska bönder, när de är som bäst. Den var kunskapshöjande, vacker, läcker och inspirerande. Jag lärde mig också mycket nytt av Lisa Förare Winbladhs spetsiga svar på läsarnas frågor. Jag träffade Anna Michelson, chefredaktör, i Jokkmokk i juni förra året på Matlandetkonferensen. Vi åt en bra pratfrukost tillsammans. Anna kom till Vi Konsumenters jubileumsseminarium i november, vilket säkert var symtomatiskt. Hon brydde sig. Äkta Mat har varit den enda tidning jag sparat och lagt framme. LRF svälter ut sig i ett läge där kommunikation kring svenska mervärden hade behövts som allra mest. Nu får det väl bli prenumeration på Hunger, men det är ju inte riktigt samma sak.