Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

I fredags samlade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht mjölkbranschen för att fastställa en handlingsplan för att stärka konkurrenskraften för en mjölkbransch i kris. Listan innehåller 87 punkter med förslag till åtgärder. Massor av konkreta och bra förslag som ska öka effektiviteten i svensk mjölkproduktion, som man också kan känna igen från Konkurrenskraftutredningen. När det gäller marknaden så är det ursprungmärkning och kommunikation kring svenska mervärden som fokuseras. De varumärkta ostarna Herrgård, Grevé och Präst ska profileras. Under punkt
68 hittar man ”fortsatt undersöka möjligheten att modernisera beteslagstiftningen”. Intressant att man ändå inte direkt förslår en avveckling av beteskravet. Jag antar att det ändå är beskedet från LRF och LRF Mjölk som gäller, d v s betesperioden ska förkortas till 2 månader och man ska kunna ge dispens från betskravet under vissa förutsättningar d v s lösdrift. Verkligen ett spel för gallerierna? I regeringens budskap kan man nämligen läsa: ”Knäckfrågor är till exempel det högre kostnadsläget för de svenska mjölkbönderna jämfört med producenter i andra länder”. Jag kan inte se att man någonstans tar upp den mycket relevanta frågan, kring hur man ska kunna höja avräkningspriserna på mjölk i Sverige. Samma dag som mötet äger rum meddelar Arla att man åter sänker mjölkpriset. Hur mycket bönderna, rådgivarna och forskarna än jobbar och sliter med effektivitetshöjande åtgärder och förenkling av lagstiftningen, så är det i slutändan priset till bonden som avgör om man kommer ha kvar svenska mjölkbönder. Det blev mer än väl tydligt av Uppdrag granskning förra veckan. Det kommer inte att hjälpa att man låter korna stå inne året runt, om man inte ger bonden betalt för andra kostnader, som är förknippade med Sverige exempelvis klimatet och högre arbetskostnader. Kan man inte lyssna på Naturskyddsföreningen och få draghjälp för ersättning för ekosystemtjänster. ATL odlar den traditionella myten att det är konsumenternas fel, som väljer importerat utan att blinka (läs Ann-Helen Meyer von Bremens blogg www.hungryandangry.se). Men hallå, har mejeriföretagen egentligen gett konsumenterna en rimlig chans att göra medvetna val genom att ange ursprung och kommunicerat svenska mervärden? Dessutom har Arla flyttat hushållsosten till Danmark! Och om man nedmonterar det svenska betskravet och GMO-fritt foder så undrar jag varför vi som konsumenter ska välja svenska mejeriprodukter om det inte är någon skillnad i jämförelse med Finland, Danmark eller Tyskland.