Det är titeln på vårt seminarium i Almedalen den 1 juli. Och vilka är vi? Det är föreningen Vi Konsumenter, World Animal Protection och Djurskyddet Sverige. Vi vill bjuda in till en dialog som vi hoppas ska gynna omtanken om människor, djur och natur i regeringens kommande livsmedelsstrategi. Det känns viktigt att vi får berätta om många konsumenters önskemål och ge djuren en röst i ett samtal med livsmedelskedjans aktörer och politiker. Vikten av att ge djuren och miljön en röst var något som framtidens lantbruk, SLU talade om i sitt inspel till Näringsdepartement tidigt i våras. Vi har inte haft någon praktisk möjlighet att delta i de regionala dialogerna och djurens röst har ännu inte bjudits in till den nationella dialogen. Men Djurskyddet har enats om en gemensam representation och framfört sitt önskemål till landsbygdsministern.
Vi ordnar vårt seminarium i Almedalen med omtanke om de konsumenter som vill värna svenska bönder och värna de värderingar som vi gemensamt beslutat om i vår svenska lagstiftning. De konsumenter som tycker, att även om många kor fått det bättre i lösdrift, så har korna rätt till att få komma ut på bete och få utöva sitt naturliga beteende. Vi Konsumenter har visat att vi värdesätter omsorgen om svenska grisar genom att köpa mer svenskt griskött och betala mer för det. Det är omtanken om de bönder som offentligt uttrycker sin oro över att djurskyddet för svenska djur ska försämras och att man att därmed tappar konsumenternas förtroende, som vi tycker det är viktigt med en dialog. Bönder som fortfarande vill ha sina kor på bete och suggor som grisar fritt och har gott om plats. Är det något som upprört de konsumenter jag mött, är att suggorna ska spärras in.
Omtanken om djuren har EU formulerat i EU-fördragets artikel13. Djur är kännande varelser och djurskyddet ska beaktas i politiska beslut och i lagstiftningen – djurskyddsförordningar och direktiv. I Sverige har vi gått några steg längre. Och så har vi också EU:s friskaste djur och lägsta antibiotikaförbrukning och uppmanas av internationella djurskyddsorganisationer att fortsätta gå före. ”The dangerous gamble of self regulation” utryckte Ricardo Fajardo från World Animal Protection i veckan. Medborgarna kan påverka lagstiftningen men inte frivilliga standarder. Även om förutsättningarna förändrats sedan 1988, så har djurens beteende inte förändrats Korna är inga skådespelare och varken deras eller grisarnas beteende har ”moderniserats”.
5 kommentarer
Djuren hålls under de förhållanden vi anser att vi har råd med. Det är intressant att svenskarna till slut börjar betala för det man länge ansett sig ha råd med.
SNF föreslår en köttskatt som ska återföras till lantbruket som ersättning för ekosystemtjänster. Frågan är varför bara de köttätande ska betala för det.
Att 70 % av konsumtionen av griskött och kyckling är svenskt, stöder inte din uppfattning att konsumenterna inte vill betala för svenskt.
Nu förstår jag inte. Frågar du detaljhandeln så skulle de stödja min uppfattning att många svenska konsumenter köper svenskt och BETALAR mer
Osäker om det är två olika Gunnela. Att den första nämner just gris och kyckling är på något vis lite tråkigt. De är de djur som har varit lättast att anpassa till ett storskaligt jordbruk och därmed ett lågt pris till konsument. En extensivare uppfödning kommer definitivt att slå på priset. De är också de djurslag som direkt konkurrerar med människan om födan, till skillnad från nöt och får. De senare är absolut nödvändiga för att upprätthålla den biologiska mångfald som är en frukt av forna tiders ineffektiva jordbruk.
Djurhållning är en avvägning mellan kostnader och intäkter. Ju högre beläggning, snabbare tillväxt och billigare foder desto större vinst, så länge inte dödlighet eller kostnader för sjukdom drar iväg. Vår drygt 25-åriga djurskyddslagstiftning togs fram som svar på en opinion, i en tid då Sveriges livsmedelsproduktion var skyddad av höga tullar och lantbruket kompenserades för fördyringar. Den fullständiga avreglering av lantbruksstödet som skulle genomförts 1995, blev en återreglering genom anslutningen till EU. Det stålbad den svenska livsmedelsproduktionen skulle genomgått vid Omställning 90, blev en långsamt borttynande animalieproduktion, då konsumenterna – ivrigt påhejade av staten – valde det billigare utländska framför det dyrare svenska. En av de främsta konkurrensnackdelarna för svenska lantbrukare i lågprisracet, var den av riksdagen beslutade och folket önskade djurskyddslagstiftningen. I valrörelsen till fjolårets EU-val, dök helt plötsligt djurskyddet upp som en het fråga och uppmärksammade folket på fördelarna med den svenska animalieproduktionens förtjänster inom djurskydd och livsmedelssäkerhet. Dessutom började de efterfråga svenskt kött, vilket gjorde att livsmedelskedjorna insåg att här fanns pengar att tjäna!
Så, det tog 25 år innan man började betala för den lagstiftning man ansåg sig ha råd med 1988. Hade staten och konsumenterna varit konsekventa och betalat för sina lagstiftning tidigare, hade svenskt kött haft kraft att mota importen med sin ur djurskydds- och hälsosynpunkt överlägsna produkt.