Solen sken i Almedalen

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Almedalen var precis som det ska vara – folkmyller, möten, kramar (vilken vecka på året får man tillfälle att krama så många kära nya och gamla vänner), debatt, och kunskapsinhämtning. Ett frågetecken för att utbudet är för stort och det finns inte en chans att en gå på alla seminarier, som man borde gå på. Utvecklingen går mot 30 – 45 minuters övningar och det kan bli för snuttifierat. Vårt (Vi Konsumenter, World Animal Production och Djurskyddet Sverige) var på två timmar och det var inte för långt. Lokalen var fullpackad (76 personer), vilket är väldigt glädjande. Titeln var: En livsmedelsstrategi med omtanke om människor djur och natur (se blogg 31 maj). LRF är kanske inte medvetet om att jag avsiktligt knyckt titeln från LRF:s policy-dokument från 2002. Jag tyckte att vi nådde vårt mål att klargöra vad konsument- miljö – och djurskyddsorganisationerna är oroliga för och att vi vill ha en mer nära och konstruktiv dialog. Vi oroar oss för att produktionen kortsiktigt i panik nedmonterar sina tydliga mervärden kring djurskydd och miljö, för att tro att man därigenom ökar sin konkurrenskraft. Vi tillsammans med handeln är överens om att man då sågar av den gren man sitter på. Det var också vad vi uttryckte i debattartikeln i GP söndagen den 28 juni. Eftersom produktionen inte tagit initiativet till dialog, var vårt seminarium en tydlig markering och det blev också min korta sammanfattning av seminariet. Helena Jonsson, LRF, hävdade att man inte uppfattat en önskan om dialog. Förlåt kan man inte tänka sig ett sådant motdrag på egen hand? Det verkar finnas en beröringsskräck när det gäller djurskydd inom vissa producentkretsar. Med tanke på debatten i media, är det fel tänkt att gå i försvarsposition eller försöka tiga ihjäl kritiken. Jag har framfört detta i många av det senaste årets bloggar (tondövhet) och man kan inte bli annat än bekymrad över LRF:s omvärldsanalys.

De kritiska djurskyddfrågorna behandlades i flera seminarier hos Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt. Åsa Domeij, Axfood var tydlig med att beteskravet är det starkaste argumentet för svenska mejerivaror. Det är pinsamt att Jordbruksverket uteblev från diskussionen om Grisföretagens kontrollprogram Gris. Det är Jordbruksverket som nu äger frågan kring utvärdering och godkännande. Programmet innehåller möjlighet att fixera suggorna kring grisning, lägre avvänjningsålder och ökad beläggning. Jag stöder Jenny Lundströms tydliga budskap: Backa tillbaka, dra tillbaka ansökan om kontrollprogramet och ta den nödvändiga dialogen! Ingemar Olsson kommenterade inte ens förslaget. Åter denna tondövhet. Det är katastrofalt att riskera dagens höga förtroende för svenskt griskött och handelns bästa argument för att köpa svenskt. Departementet har äntligen svarat på vår ansökan om att djurskyddet ska vara med i den nationella dialoggruppen. Sven -Erik Bucht som jag lyssnade på fyra gånger talar varmt om svenska mervärden och behovet av ökad marknadsföring av dessa. Vi ska utveckla det svenska originalet, med mervärden och inte kopiera något annat land. Låter lovande!

2 kommentarer

  1. Allmogesson
    Publicerad 8 juli, 2015 at 7:09 | Permalink

    Du jobbar mycket med fel och brister i svensk djurproduktion. Inte ett ord från dig om COOP:s hårda och intensiva lansering av nötkött från Australien. Du ifrågasätter aldrig handeln med någon större intensitet. Mig veterligt är det bara Bo Algers som fick lite sura uppstötningar för en tid sedan. Det är den hårda verkligheten för svenska bönder. Men det är väl lättare att tycka om några få svenska bönder än ryta till så det hörs i Australien. Läs Jordbruksaktuellts ledare om detta med åtföljande artiklar. Litar inte längre på någon som springer runt i Almedalen, jag har numera i det här landet enbart möjlighet att lita på mig själv.

  2. Gunnela Ståhle
    Publicerad 8 juli, 2015 at 8:47 | Permalink

    Nu har du fel. När jag fick höra om det australiska köttet, gick jag in i COOP-butiken och ställde frågor. Efter det skrev jag och ställde ett antal kritiska frågor till Louise König, hållbarhetschef på COOP. Jag har två gånger twittrat kring frågan och alltså även offentligt lyft frågan med COOP. Dessutom har jag på Face book informerat Stefan Ljungdahl, JA om mina initiativ. Har du läst mina bloggar genom åren kommer du finna att jag haft många kritiska synpunkter på handeln. Men man måste också uppmuntra handeln, när de gör bra saker, vilket jag gör f f a på Twitter. Vissa läser bara vad man vill läsa!

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.