Beredskap i kris – Om livsmedelsstrategi och försörjning

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Detta är titeln på en bok författad av Susanne Gäre och Gunnar Lyckhage. Budskapet i boken är viktigt men innehållet spretar stundtals. Författarna har tidigare skrivit boken Maten och framtiden. Budskapet i båda böckerna är det svenska politiska och allmänna ointresset för en svensk jordbruksproduktion och svensk livsmedelsförsörjning. Syftet är att boken ska vara ett inspel till den nationella livsmedelsstrategin med behov av en svensk försörjningsstrategi vid kris. Det finns mycket intressanta fakta och intervjuer i boken, men jag saknar en del viktiga röster. Boken har getts ut med stöd av Civilförsvarsförbundet och Svenska Blå Stjärnan och har speciellt fokuserat den dåliga beredskapen för livsmedelsförsörjningen vid kris. Jag är inte säker på att de två aktörerna är överens om vägen mot ökad livsmedelsproduktion och ökad konkurrenskraft. I inledningen nämns behovet av en livsmedelstrategi, som lyfter värdet av inhemsk matproduktion, en produktion med hög kvalitet som tar hänsyn till miljö och djurhälsa och inte minst inkluderar behovet av försörjningsberedskap. Svenska Blå Stjärnan marknadsför svenska livsmedel genom en utmärkt liten broschyr: Välj svensk mat – ett tydligt budskap kring bl a svenskt djurskydd. Sven Lindgren, som ordförande för Civilförsvarsförbundet har med sin koppling till Hushållningssällskapen tvärt emot Blå Stjärnan, anammat Konkurrenskraftutredningens förslag att ha regler och villkor i paritet med konkurrentländerna och bl a ta bort förprövningen av djurstallar. Hushållningssällskapets VD Jesper Broberg, med samma uppfattning får också komma till tals liksom Harald Svensson, Jordbruksverket. Harald pekar på det förhållandet att många av förslagen redan fanns inom den s k högnivågruppens förslag 2011. Han ställer sig frågande till den stora tilltron till export, som väg framåt. Det hade varit intressant att släppa fram representanter för konsumenter, miljö, djurskydd och handel, som inte delar Lindgrens och Brobergs uppfattning.

Den offentliga upphandlingen av mat får stort utrymme. Intressanta positiva exempel presenteras från Finland, England och även från Sverige. Här finns en stor potential att öka upphandling av svenska livsmedel, vilket alla är överens om. Mathias Sylwan f d förbundsjurist på SKL utreder skattefinansierade välfärdstjänster, som, om jag fattat rätt, skulle innebära att måltider i skola, vård och omsorg, på något sätt skulle undantas från EU:s direktiv om offentlig upphandling. Men det är juridiska spetsfyndigheter, som jag har svårt att greppa. Den ekologiska produktionen, f f a i Danmark får en hel del uppmärksamhet. Jag noterar fotot med den danska suggan med ring i trynet. Från svensk synpunkt är detta tvärt emot den svenska synen på djurens rätt till naturligt beteende. Böka är en stark drivkraft för grisen. Det är därför man kräver manipulerbart material i EU:s grisdirektiv. Jag köper därför inte danskt ekologiskt griskött. Det var intressant att läsa Harald Svensson. Jag har mött fler som ifrågasatt den stora potentialen i svensk export. Det intressanta är att man förlöjligar i dag de exportsatsningar som gjordes efter EU-inträdet. Kommer man verkligen lyckas så mycket bättre nu? Man kan hoppas det. Boken behandlar också de svenska miljömålen, som inte uppnås. Och det viktiga är generationsmålet. Vi exporterar miljöproblem, klimatpåverkan, dåligt djurskydd och livsmedelssäkerhetsproblem. Jag har lärt mig ett nytt begrepp – preppers. Det borde kanske förklarats. Jag fick googla. Svårfattbart är att Swedish Preppers på Twitter har tolkat min blogg, som att jag anser att import ska stå för svensk livsmedelskonsumtion. Jag har verkligen väldigt svårt att tolka min blogg på det sättet. Det är ju precis tvärt om. Jag vill inte att vi fortsätter att bryta mot generationsmålet.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.