EU:s djurbönder i kris

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

I dag kan man läsa i Svenska Dagbladet om krisen i den svenska mjölknäringen. Och visst blir man oerhört ledsen och upprörd när Arla än en gång sänker avräkningspriset till mjölkbönderna, med hänvisning till minskad global efterfrågan på mejeriprodukter. I den svenska debatten, speciellt med hänvisning till Konkurrenskraftutredningen, får man ibland känslan av att de svenska djurbönderna är ensamma om att ha det extra tufft och krisartat. Bönder i andra länder tjänar pengar på att inte ha så strikta djurskyddsregler, genom att använda mer antibiotika och GMO-foder och att inte ha så tuffa miljökrav. Men så är det inte. Den ryska blockaden av livsmedel, den ökade globala livsmedelshandeln och detaljhandelns prispress drabbar alla EU:s bönder. Det är ju en klen tröst för svenska djurbönder, men det visar frågans komplexitet. Danska lantbrukare går i konkurs. Franska bönder, sin vana trogen, blockerar vägarna med sina traktorer och engelska mjölkbönder mobiliserar i rikskampanjer. Tyska grisproducenter protesterar kraftfullt mot handelns prispress. Krav ställs på EU-kommissionen att hjälpa såväl frukt- och grönsaksodlare som djurbönder i kris. Överskott av griskött har tidigare frysts in för att lätta på prispressande överskott. Eftersom mjölkkvoterna släppts, har man även ropat på kollektiv hjälp för att rädda de europeiska mjölkproducenterna. I den situationen känns ett handelsavtal med USA, TTIP, snarare som ytterligare ett hot med ökad global konkurrens. Om vissa svenska bönder ropar på lättnader i svenskt regelverk, kanske vi får ett ökat tryck från EU:s bönder att lätta på EU:s regelverk. Och de nödvändiga satsningarna på att minska antibiotikaanvändningen till djuren i vissa EU-länder kan gå i stå. Detta känns mycket oroande med tanke på att EU:s förhandlare valt att inte driva frågan kring USA:s användning av tillväxtantibiotika.

Stefan Gård, Mjölkproducenterna, vill avveckla det svenska beteskravet och göra det frivilligt för att kunna få betalt. För det första är det så att svenska grisuppfödare får betalt för svenskt lagstadgat djurskydd. För det andra skulle ett frivilligt beteskrav kräva certifiering och därmed följande kontroll. Handeln, konsument- djurskydd och miljöorganisationerna är tydliga. Svenskt djurskydd inklusive beteskravet är unika svenska mervärden, som bidrar till förtroendet för svenska livsmedel och handelns marknadsföring av svensk mat.

4 kommentarer

  1. Göran
    Publicerad 25 juli, 2015 at 18:30 | Permalink

    Analogin med grisbönderna haltar inte, den har brutit benet. Hade grisbönderna, i brist på annan uppköpare, varit medlemmar i en slakteriförening med medlemmar i norra Europas alla länder, som tillämpade en enhetlig betalning oavsett ursprungsland, hade den varit i närheten av mjölkböndernas. Då bortsett från att mjölk inte kan levandelagras…
    Arla har ett fungerande system för kontroll av bete i andra länder, så varför den detaljen skulle vara ett problem förstår jag inte. Jag vill minnas en tidigare diskussion om certifiering på denna blogg, där vi hade motsatt åsikter.
    Om handeln så gärna vill sälja mjölkprodukter av svensk kvalitet, så finns det alltid möjligheter att ordna det, om man vill betala för det.

  2. Publicerad 26 juli, 2015 at 6:28 | Permalink

    Det intressanta är att idag Sveriges största slakteriföretag ägs av ett multinationellt företag Danish Crown, som är mycket tydligt med svensk köttråvara och svenska mervärden. Men visst kött är kött och mjölk är mjölk. Jag hoppas ju att handeln ska premiera svenska mejerivaror och betala mer. Men hur ska vi säkerställa att merbetalningen når svenska bönder med Arla som multinationellt företag?

  3. Göran
    Publicerad 26 juli, 2015 at 22:01 | Permalink

    Glada bonden är en av mjölkproducenter nybildad ekonomisk förening, med avsikt att sälja mjölken direkt till handeln och använda mejerierna som underentreprenör för förädling av mjölken. Detta som ett sätt att komma förbi Arla ointresse att ge bönder i olika länder betalt efter respektive hemmamarknads betalningsförmåga. Orsaken till ointresset torde stå att finna i den danska mjölknäringens fokus på export (Arla är en dansk förening, även om namnet kommer från Sverige).
    Glada Bonden ger konsumentföreningar en gyllene chans att påtala för livsmedelskedjorna att det här tycker vi är bra. Om man som konsumentförening tycker det förstås.

  4. Publicerad 27 juli, 2015 at 6:37 | Permalink

    Ja, Glada Bonden är ett intressant alternativ att koppla bonde direkt till handeln. Man kan förstå att många mjölkproducenter är intresserade. När jag hört handeln uttala sig, så är man inte helt ointresserad, även om det innebär en helt ny förhandlingsmodell. Det finns ju exempel när det gäller griskött. Axfood gick in med specialavtal för att rädda ett antal grisbönder, som riskerade tappa avtal med slakteriet.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.