Debattörer utan omvärldsanalys går inte att ta allvar

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

För några år sedan var tankesmedjan Timbro ute i debatten med en rapport kring hur man skulle lösa problemen med antibiotikaresistens. Den enkla lösningen var att förenkla regelverket för godkännande av läkemedel, så skulle nya antibiotika snabbt kunna utvecklas – lätt som en plätt. Timbro har också för några år sedan varit ute i debatten med en rapport kring djurskydd, med syfte att förringa djurskyddsrörelsens syn på djur. Rapporten innehöll mycket tyckande och bristande analys. Trovärdigheten för Timbro är låg och frågan är om sådana inlägg ens berikar debatten. Och nu är det dags i igen. Lydiah Wålsten, Timbro hävdar att svenska mjölkbönder inte behöver mer betalt, utan att det är så enkelt att den svenska mjölken har för höga produktionskostnader. Wålsten hävdar att mjölkkris har vi i Sverige haft i 20 år och regleringar, som hon ironiskt kallar mervärden, tillkommit efter EU-inträdet och att bönderna i Tyskland och Danmark minsann har det bra.

Det som kan kallas mervärden d v s livsmedelssäkerhet (salmonellabekämpning och antibiotika) och djurskydd har en lång historia långt innan EU-inträdet 1995. Flera av dessa mervärden har dessutom också anammats av EU. I debattinlägget i Expressen nämns inte ett ord om hur situationen ser ut i övriga EU. EU:s bönder går på knäna och Timbro, bevisa för mig att tyska och danska mjölkbönder har det så bra! Om man sänker avräkningspriset till en nivå, som det var för tjugo år sedan, medan kostnader för produktionsmedel ökar, så ska det mycket till att kunna kompensera för dessa ökningar. Självklart ska man se över alla kostnader och trimma produktionen. Strukturrationaliseringen har pågått i många, många år. Antalet kor och gårdar har minskat, men produktionen per ko och gård har ökat. Men man måste också kräva att intäkterna någorlunda följer kostnaderna i produktionen. Det hävdar med enfas inte bara svenska bönder utan också bönderna i Storbritannien och Frankrike. Och intäkterna kan komma från såväl marknaden som från samhället. Båda vägarna är viktiga. Men innan man slänger ut exempelvis beteskravet, måste man göra en ordentlig analys. Jordbruksverkets rapport räcker inte. Man måste analysera också intäkter av bete (se Ekesbos kartläggning i Sv Veterinärtidning och EFSA-rapport från 2007) och effekten på svenska marknaden. Jag anser att det är naivt att tro att avvecklingen av ett lagstadgat beteskrav skulle rädda svenska mjölkbönder från konkurs. Det behövs mycket mer än så – och för hela EU!

En kommentar

  1. Anders Munters
    Publicerad 21 augusti, 2015 at 10:13 | Permalink

    Håller med dig att det är inte beteskravet som är problemet för svensk mjölkproduktion.
    Redan 1972 när vi började vår bana som mjölkbönder fick vi rådet, av dåvarande Lantbruksnämnden som var statens förlängda arm för rådgivning till lantbruket, att hålla kossorna inne på stall. Det skulle vara ett sätt att få bättre lönsamhet i produktionen som inte var speciellt bra på den tiden heller.
    Vi höll djuren inne på stall den första sommaren ända tills i slutet på augusti då vi fixade í all hast till så att de fick komma ut.
    De hade börjat att drabbas av diverse skavanker och kossorna såg inte allt för trevliga ut trots att vi provade på diverse olika sätt att rykta dem. Efter att de fått vara ute och framförallt fått motionera blev det en annan stil på våra djur. Slutet på augusti är ju lite sen tid för betessläpp! Det skall sägas att de var uppstallade i bås och hade inte tillgång till ”fri rörlighet” i någon lösdrift som de fick senare.
    Men även kor i lösdrift visar stor glädje att få komma ut på bete och få motionera.
    Är övertygad om att denna rörlighet betalar sig i friskare djur under stallperioden. Har man sedan rätt planering av betesfållor och bra skötsel av dessa är det med största sannolikhet på den arealen har den billigaste skördemetoden om alla parametrar vägs in.
    http://www.MunterKrav.bloggo.nu

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.