Det är så tyst!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Att fåglarna inte sjunger nu är ju självklart. Men min oro handlar om att i sommar har det varit ovanligt tyst. Jag får en obehaglig association till Rachel Carsons ”Tyst vår”. Jag lyssnade förgäves i våras efter vår nationalfågel koltrastens underbara sång. Och då såg jag ändå många av dem vid fågelbordet i vintras. Svalorna brukar häcka i Bergviks lada och svirrande och kvittrande svänga över viken och sätta sig på bomkapellet till segelbåten. De smutsade ned kappellet, vilket irriterade mannen. Nu finns det ingen segelbåt längre och bara några få tysta svalor jagade mygg över vikens vatten. Ljudminnen är som luktminnen – de ger snabba minnesbilder. För mig är svalornas visslande kvittrande förknippat med Italien. De svänger sig blixtsnabbt över de vackra rundkupiga tegeltaken på vita hus.

”Jag kan inte längre höra syrsor, det är synd” sjöng Zarah Leander på sin tid. Men det är inte bara jag som inte hört några syrsor i år, utan även min systerson, som är trettio år yngre än jag. Också myggens irriterande surrande lyser med sin frånvaro. Och visst kan det ha ett samband med bristen på svalor. En konstig sommar! Nu hörs ändå skränande nötskrikor, kattugglan skriker om natten och en och annan hackspett som trummar på torra tallar.

Jag vill avsluta med några reflektioner kring en aktuell frågeställning – vad är avgörande för djurs hälsa och välfärd? Djurs hälsa och välfärd har alltid och kommer alltid vara beroende av såväl en bra skötare som en bra miljö. Djurskyddslagstiftningen, hur irriterande detaljrik den än kan vara, syftar både i Sverige och i andra länder till att förebygga djurskyddsproblem. Att kapa svansen d v s undvika olämpliga djurhållningssystem och främja vetenskap och beprövad erfarenhet. Syftet är att skydda djuren eftersom de är kännande varelser, som inte har en egen röst. EU har skrivit in detta i Lissabonavtalet. Det innebär att man inser att marknaden inte tillräckligt kan skydda djuren. Var man lägger ribban beror på samhällets värderingar, engagemang och dagens kunskap. Hade den svenska forskningen inte visat att suggorna har en stark drivkraft för att bygga bo innan grisningen, skulle vi fortfarande haft dräktiga suggor i sinsuggbås, som man hade på 80-talet när jag började min ”djurskyddskarriär”. Och hade vi inte haft en svensk djurskyddslagstiftning, hade det varit tillåtet att tillämpa avvänjning av smågrisar vid två veckor i bur, något som t o m danskarna släppte efter flera års misslyckanden. Och EU:s djurskyddsdirektiv bygger på befintlig kunskap och gedigna EFSA-rapporter.

Skötaren kommer alltid ha en avgörande roll och kan i viss mån överbrygga en bristande miljö. Slakteriförbundet ordnade på 90-talet ett intressant seminarium, som just visade på skötarens viktiga roll – det som kallas djuröga. Men bäst lyckas man om man förenar sund avel, bra foder och en djuranpassad miljö med professionell management. En intressant reflektion är att man i viss djurskyddslagstiftning, EU:s allmänna djurskyddsdirektiv från 1998 och också i förslaget till ny djurskyddslag talade om utbildning av djurägare/djurskötare.

En kommentar

  1. Göran
    Publicerad 22 september, 2015 at 19:21 | Permalink

    Om man ställer krav på en formell utbildning för djurskötare och -ägare, så blir följden att industrijordbruket tar över helt, familjejordbrukare och hobbydjurägare kommer att känna att myndigheterna bara ställer högre utan någon som helst nytta. Det skulle innebära en stor förlust för civilsamhället om djurkompetensen skulle försvinna pga lagstiftning som gör tröskeln att hålla djur än högre. Om man däremot gav djurskyddsinspektörerna skyldighet att i första hand rådge djurägare utan att hota med repressalier och att de får ge icke-obligatoriska kurser för djurägare, så skulle det svenska djurskyddet ta ett jättekliv, för det skulle innebära att inspektörerna skulle ha kunskap om den verklighet man är satt att döma.
    Djuröga får man inte genom utbildning, det utvecklas i samspel med djuren och är en förmåga att se och förstå djuren, som inte är alla förunnade.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.