Starkt stöd för djursskydd

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Det är rubriken på debattinlägget i UNT från Djurskyddet Sverige, World Animal Protection, Veterinärförbundet och SCAW, SLU. Konsumenterna är villiga att betala för mervärdena i svenskt djurskydd, skriver Johan Beck-Friis, Åsa Hagelstedt, Roger Pettersson, Margareta Steen och Lillemor Wodmar. ”Djurskyddslagen är ifrågasatt. Den statliga konkurrenskraftsutredningen föreslog att svenska djurskyddsregler skulle sänkas till EU-nivå. Men konsumenterna håller inte med. Åtta av tio anger att djurfrågorna väger tungt när de väljer livsmedel. Fem av tio skulle minska sina köp av svenska livsmedel om regeringen och riksdagen går på konkurrenskraftsutredningens linje. 7-9 augusti gjordes en YouGov undersökning om hur viktiga de svenska mervärdena är för konsumenterna. Undersökningen visar att konsumenterna är mycket positiva till de svenska djurskyddsreglerna. Det är 85 procent av de tillfrågade som anger att det är viktigt för dem att djuren i den svenska livsmedelsproduktionen får vistas utomhus. Förslaget om att minska betestiden och att ta bort den helt för många kor tycks alltså inte ha något stöd hos konsumenterna. Undersökningen visar att det finns ett starkt stöd för de svenska mervärdena på djurskyddsområdet. Det är 83 procent som anser att djuren behandlas bättre i Sverige och att det är viktigt när de väljer livsmedel. Lika många svarar dessutom att det faktum att Sverige använder betydligt mindre antibiotika i sin produktion är av vikt för dem. Svenska mervärden som att djur ska ges möjlighet att bete sig naturligt har lika starkt stöd hos konsumenterna, likaså att djur ska hållas lösgående och inte uppbundna eller fasthållna med galler.”

I går deltog jag i den stora bondemanifestationen på Mynttorget i Stockholm. Jag är så gammal så jag minns när LRF med Bosse Dockered i spetsen och med Marit Paulsen i sällskap tågade från Humlegården till Mynttorget. Det måste ha varit på 80-talet och då var det också kärvt för Sveriges bönder. Då var av förståeliga skäl inte budskapet: Ge oss rättvisa villkor!, vilket var LRF:s huvudbudskap i går. Jag gratulerar LRF till det starka stödet från konsumenterna. Konsumenter och bönder säger samma sak säger Helena Jonsson. Det känns bra, men frågan är vad man säger ja till. Är det inte just det som Helena Jonsson själv säger – det öppna svenska landskapet med betande kor. ”Jag vill ha svenska mejeriprodukter, öppna landskap, jobbtillfällen i hela landet och en hållbar svensk matproduktion med friska djur” är vad som skrivs i uppropet. ”Bonden målar landskapet” som Malin Sundin så vackert uttryckte det. Men vem ska man lita på? I Svenska Dagbladet framhärdar Helena med att hävda att bönderna i Finland får betalt för produktionsbortfall och merarbetet med betet. Bara delvis rätt. Det gäller finska bönder med lösdrift som släpper kor på bete och bönder med uppbundna kor om man överskrider de 60 dagar, som den finska lagstiftningen kräver. Går man in på LRF:s hemsida hittar jag inte LRF:s position som jag uppfattar är 60 dagars bete och dispens från beteskravet under vissa förutsättningar för lösdriftbesättningar. Å andra sidan säger Palle Borgström i tidningen Djurskyddet: ”Man ska inte behöva ha korna på bete överhuvudtaget eller så ska man kunna välja själv”. Att Stefan Gård vill ha bort beteskravet helt, är ingen nyhet. En bonde bland demonstranterna hävdade att: Vår djurvälfärd är jätte, jätte dyr! Därom tvistar de lärde – verkligen. Varför vill då 85 % av mjölkbönderna släppa ut sina kor och ofta längre tid än vad lagen kräver? En intressant kommentar kom från Sven-Erik Bucht: ”Det är inget som hindrar mejerierna att ge bättre betalt. Visst mejeri (läs Arla) betalar ju finska mjölkbönder en krona mer för mjölken.” Man hör det från flera håll. Arlas förtroende har naggats i kanten, även om företaget ägs av bönderna.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.