I lördags fick jag min doktorsring, hatt och diplom i SLU:s aula. Att få bli hedersdoktor vid 72 år ålder känns fantastiskt. Ingen annan utmärkelse har jag upplevt så intensivt. Så fantastiskt mycket värme och gratulationer har jag aldrig upplevt (förutom att jag fick många komplimanger för min klänning). Här blev man gratulerad av allt från sina nära och kära, vänner, f d yrkeskollegor, till helt okända studenter och ärkebiskopen Antje Jackele´n. Hela proceduren tog nästan tre dagar – rektorsmiddag på torsdagen, hedersdoktorsföreläsning med dekanernas lunch, generalrepetition på fredag kväll och till slut promoveringen i lördags. Ett stort och varmt tack till Margareta Steen och Helena Röcklinsberg, som förslagställare och som vallade sin hedersdoktor runt till alla aktiviteter, inklusive hattprovning. Vill också passa på att framföra ett tack till en fantastisk ceremonimästare vid SLU, Jenny Sälgebäck. Det mest fantastiska var att Bo Algers fick SLU:s högsta förtjänsttecken. Vi uppfattar det nog som en markering från SLU, att djursvälfärdsfrågorna är viktiga. Och det kan väl verkligen behövas i dessa tider, när åtminstone vissa krafter vill ta bort det mesta av svenskt djurskydd.
Jag fick uppdraget att framföra hedersdoktorernas tack under middagen på Uppsala slott. Jag hade fått bra inspel från min hedersdoktorkollegor. Lite mäktigt att tala för 400 personer och göra det på engelska. När man dessutom kallades upp till podiet, när man knappt hunnit tugga ut lammytterfilen. Jag kunde ha spenderat del av tiden med att harangera alla höjdare som var där – nuvarande och f d landsbygdsministrar, nuvarande rektor för SLU och minst tre tidigare rektorer, ordförande i SLU:s styrelse, dekaner, jubileumsdoktorer, forskare på SLU, generaldirektörer och framför alla nya doktorer från fyra fakulteter och alla män och fruar. Doktorspromovering anses vara SLU:s främsta högstidssammankomst. Jag inledde min föreläsning på fredagen med att säga att det inte var möjligt att skriva ett färdigt manus eftersom det man skriver i juli, kan vara inaktuellt i oktober. I stället valde jag att kommentera historien och viktiga budskap med stöd av bilder. Huvudbudskapet var: Tillsammans och med omsorg, ska vi säkra svensk mat. Men jag kommer kanske så småningom att lägga upp föreläsningen på bloggen, för mycket är skrivet.
2 kommentarer
STORT GRATTIS Gunnela!
Envis och fast beslutsam om att vi ska värna det Goda som byggts upp av duktiga livsmedelsproducenter. Jag håller med dig, det känns som det vänder nu och…. ”Tillsammans och med omsorg, ska vi säkra svensk mat” ….det låter klokt att förena jordbrukare, skolor, handel och konsumenter, näringen samt våra politiker i denna omsorg (läs investering).
Ska bli kul att läsa föreläsningen när den läggs upp på din blogg.
Kära Gunnela! En värdigare Hedersdoktor än du får man länge, länge söka efter. Du har alltid varit före din tid och sett vad som komma skall. Hur bespottad blev du inte när du för 30 år sen sa att antibiotika i foder inte var en bra ide, för att inte tala om när du ifrågasatte kadaver i foder till idisslare. Alltid har du fått rätt och det kommer du att få om djurskyddet denna gång också var så säker på det som oraklet i Delfi, ser du, förstår du skeenden innan någon annan gör det. Du är verkligen värd din doktorshatt. Helena och jag är bara budbärare av din förmåga.