Tillsammans och med Omsorg ska vi säkra svensk Mat. Hedersdoktorsföreläsning 2 oktober 2015

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Min son har i sin kommande bok ett intressant resonemang kring vad som driver förändring. Hans slutsats, med hänvisning till sin mamma, är att drivkraft inifrån är väl så viktig och pådrivande, som externt påverkan. Extern drivkraft och påverkan kan vara media, opinionsbildare eller kraftfulla pådrivande frivilligorganisationer kring miljö och djurskydd. Min erfarenhet är att det behövs ett externt tryck, men mycket drivkraft och förändring skapas om det finns en intern drivkraft inom näringen som möter den externa kraften d v s man gör saker tillsammans. Det var denna kombination som skapade Slakteriförbundets handlingsprogram Omsorg i Djurskötseln, LRF:s breda satsning på Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk och formandet av den Svenska Modellen med värderingar kring miljöhänsyn, djuretik och säkra livsmedel.

Först ett stort och varmt tack till SLU – för utmärkelsen! Tack förslagsställare Margareta Steen och Helena Röcklinsberg. Min utmärkelse tillsammans med Bo Algers stora hedersomnämnande lyfter djurskyddsfrågorna. Tack för att jag fick en efterlängtad titel Samhällsdebattör! Och bloggare. Att SLU hävdar att jag har varit en inspiration för forskare och studenter är hedrande och förpliktigande. Tack också för möjligheten att idag få en knapp halvtimme med att titta både bakåt och framåt. Det har varit en spännande och hisnande resa genom de senaste 35 åren. Jag har 10 pärmar om antibiotika och en stor kartong med OH. Det här anförandet börja jag skriva i juli, men har ändrat och stuvat om ett otal gånger. Omvärlden förändras ju så snabbt – hela tiden. Bilden är från årets Almedalen. Där var just budskapet Tillsammans och med Omsorg.

Men kan man tala om djurs välfärd nu när tusentals människor drabbas av krig, hunger och umbäranden och flyr under fruktansvärda förhållanden. Ja – empati är viktig för alla levande varelser. Och faktum är att barn som genom skolan fått ta del av Djurskyddets Sverige material, REDE, respekt, empati, djur och etik om djuretik utvecklar sin empati generellt.

När jag som agronom student blev tillfrågad av en studievägledare om vad jag kunde tänkas syssla med som färdig agronom, så blev svaret – något kring hästar och avel. Kanske inte så konstigt om man fått kårnamnet Ptroo. Det var 50 år sedan, och så helt annorlunda det blev.

Rubriken anger tre ledord Tillsammans, Omsorg och Mat. Jag har jobbat för Sveriges bönder under i stort sett hela min yrkeskarriär. Och det är tillsammans d v s i dialogen mellan bönder, mellan bönderna och böndernas företag och mellan bönder och omvärlden som har varit framgångsrikt. Slakteriförbundets program Omsorg i Djurskötseln, från 1985 byggde på ett brett engagemang hos bönder, slakteripersonal, rådgivare m fl. Observera att programmet hette Omsorg i Djurskötseln. Det innebar att vi inte bara engagerade oss kring djurens välfärd utan också för antibiotikafrågan (jag skrev centermotionen i samband med nya foderlagen 1984), salmonella och den beryktade kadaverdebatten 1986. Och vi hade kontinuerliga dialoger med djurskyddsorganisationer, arga unga veterinärer (inklusive Torkel Ekman, nuvarande vice dekanus) och de tunga aktörerna i djurskyddsdebatten Astrid Lindgren och Marit Paulsen (vår stora förkämpe, som nu lämnar EU-parlamentet). Det började blåsa snålt! Då 1990 kom Astrids bok Min ko vill ha roligt, som hon skrev tillsammans med Kristina Forslund. Astrid, Kristina och Marit bildade en kärntrupp kring djurskyddsfrågorna. Efter ett av deras möten kom blommor till mig på Slakteriförbundet och boken med dedikation från Astrid:” Ge inte upp!”. Och det är väl det som har förföljt mig hela tiden – Ibland till förargelse för inte bara mina oliktänkande utan också för mig själv.

Det blev en ny djurskyddslag 1988. Hälsa och naturligt beteende blev fokuserat. Och det blev en förordning med tre viktiga symbolfrågor – hönsen måste få tillgång till sittpinne, rede och sandbad, mjölkkorna måste ut på bete och grisar ska gå lösa. Det är de två senaste kraven som är under debatt för närvarande. Vissa bönder och vissa politiker tycker att en lag från 1988 måste vara omodern. Men uppriktigt sagt – är det omodernt att ha kor på bete eller ha lösgående suggor? Har djuren radikalt förändrats och djurens beteende moderniserats? Det är väl snarare så att vår ökade kunskap pekar på att Sverige hamnade rätt. EU:s djurskyddsdirektiv har gått åt samma håll. EFSA:s rapporter ger starkt stöd till värdet av många svenska djurskyddskrav. Danmark som brukar vara lyhörda för marknaden prövar lösgående suggor och antibiotikafria grisar. Eva Eriksson såg över lagen 2009 -2011. Och nu säger regeringen att man ska lägga en proposition till våren 2016Den största förändringen för Sveriges bönder och Sveriges djur var onekligen EU-inträdet 1995. Ibland glömmer man att Sverige drev på och fick gehör för ett antal viktiga undantag inom foderområdet förutom salmonella, vårt förbud mot antibiotika som fodertillsats, kadaverförbudet och lite till. Underskatta inte det lilla landet Sveriges roll, som pådrivande i det internationella djurskyddsarbetet. Och så tillsammans: Organisationen World Animal Protection har som devis: Tillsammans gör vi världen bättre för djur.

Sveriges bönder gav sina löften till Sveriges folk inför EU-omröstningen 1994. Sveriges bönder var på väg mot världens renaste lantbruk! Det var en offensiv satsning som kommunicerade starka svenska mervärden. Det skapade också en allians mellan bönder och konsumenter. Man kan undra vad som hade hänt om LRF hade haft bättre uthållighet. Men tiden var antagligen inte mogen. Handeln såg stora möjligheter att sänka priserna genom ökad import. Ändå fanns oerhört mycket substans i böndernas proaktivitet. Nej till antibiotika som fodertillsats 1984, Scans djuromsorgsprogram 1985, Kromfågels djuromsorgsprogram 1987, nej till kadaver i foder och köttmjöl till idisslare 1986, nej till Belgisk Blå och GMO i foder 1996, nej till kalvexport 2001. Det var roligt att jobba för Sveriges bönder. Jag var stolt och intresset från omvärlden var stort. Inte minst under BSE – och mul – och klövsjukekriserna i EU kom flera utländska TV-bolag på besök och vi blev intervjuade flera gånger av BBC i England. Skälet till att Sverige varit så framgångsrikt var att Sveriges bönder var väl organiserade och lantbrukskooperationen stark.

Sverige gjorde en hel del satsningar på export. Vissa projekt stupade på att det inte fanns kvantiteter. Det finns många som raljerar över Sveriges överdrivna förhoppningar på exporten efter EU-inträdet. Men nu ska export av livsmedel lösa en del av problemet med minskad livsmedelsproduktion!

Jag fick frågan häromdagen – vem äger den svenska modellen? Jag hävdar att LRF äger den, men har förvaltat den dåligt. Den innehåller tydliga viljeinriktningar när det gäller livsmedelssäkerhet, djuretik och miljöhänsyn. Ett insiktsfullt dokument som antogs i juni 2002. Men den kommunicerades aldrig. Inte så konstigt då att konsumentstudier under 2000-talet avslöjade att svenska konsumenter gärna valde svenskt, men inte egentligen visste varför man skulle välja svenskt. Nu är utfallet betydligt bättre. Utan tvekan har handeln f f a ICA hjälpt till.
Knäckfrågan har alltid varit ursprungsmärkning – problemen med de anonyma livsmedlen. Hur kan vi ge konsumenterna möjlighet att gör aktiva val om man inte vet ursprung. Men man måste fylla svenskt ursprung med värden. Och det finns stora och tydliga skillnader i djurskyddsregelverket mellan Sverige och EU. LRF, lantbruksmedia och Konkurrenskraftutredningen tror att inget händer med konsumenternas preferenser om man tar bort starka mervärden som bete för kor, lösgående grisar med knorr eller kycklingar med gott om plats. Man bortser också från sambandet mellan djuromsorg (avel, skötsel, djurhållningssystem, skötsel), friska djur och låg antibiotikaförbrukning. Visst det är flera faktorer som påverkar, men djurskyddslagstiftningen syftar just till att främja en god djurhälsa.
Konkurrenskraftutredningen föreslog att Sverige skulle sänka sina djurskyddskrav till EU:s nivå. Det innebär att vi låser in våra suggor 10 veckor under griscykeln, tar bort beteskravet, tillåter näbbtrimning, accepterar mindre ytor o s v. Om bönderna och böndernas företag läste You Govs undersökning senast i augusti, skulle man nog fundera över vilka risker man tar om man tar bort symbolfrågor som att korna går på bete eller börja fixera suggorna.

Antibiotikafrågan är en av våra viktigaste hållbarhetsfrågor och viktigare i dag än 1981, när LRF tog första steget och formulerade sin antibiotikapolicy: ”Sveriges bönder eftersträvar en uthållig djurhållning som så långt möjligt är oberoende av insatser av läkemedel. En god djurhälsa ska uppnås genom att åtgärda orsakerna till problem istället för att bota symtom med läkemedel. Djurhållningen ska producera rena och säkra livsmedel med hänsyn till miljön och på ett sätt som kan accepteras”. Det var första steget mot ett svenskt förbud mot antibiotika, som generell fodertillsats 1984. Men jag blev rejält utskälld av vissa veterinärer, som ansåg att det fanns uppenbara fördelar med exempelvis antibiotikan Bayo –n–ox i smågrisfoder. Det svenska beslutet att påverka EU att fatta samma beslut som Sverige d v s införa förbud mot antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte, är fortfarande en fantastisk framgångssaga. Förbudet trädde i kraft 1986. Sedan förbudet infördes har förbrukningen av antibiotika till svenska djur sjunkit med ca 60 % beräknat per kg levande vikt. Det första seminarriet i samarbete mellan LRF, Sveriges Konsumenter och Karl-Erik Olsson då MEP, hölls i Bryssel 1996. Sedan följde en rad aktiviteter på alla nivåer. Departementet samlade alla aktörer som verkade på sina respektive plattformar – myndigheter, konsumenter, veterinärer, bönder och djurskydd. Det här är en fråga som berör alla och där många har ett ansvar – beslutsfattare, läkare, veterinärer, djurhållare, producenter, handlare, restauratörer, konsumenter och offentliga upphandlare. Det skapades ett nätverk redan 1993, som än i dag håller ihop och driver frågan kring antibiotikaresistens. Jag samlar dessa varje år i augusti.

Några bonderöster, som jag uppfattar har svårt att höras i debatten:
Anders Gunnarsson Halla gård, Västergötland, hösten 2015: ”Det finns ingen köttbonde som vill bli av med vår djurskyddslagstiftning för det är mycket trevligare att jobba med djuren med den”

Land Lantbruk, våren 2015
Luckra inte upp det svenska beteskravet
”Utöver betydelsen för konsumenten finns flera positiva effekter för kon, både fysiska och psykiska” skrev fyra mjölkbönder med sammanlagt 610 kor.

I våras skrev fyra bondeledare i tidningen ATL: Det är naivt att tro att svenska djurbönder skulle klara sig speciellt bra ”med samma villkor”. Kvar skulle då finnas höga byggkostnader och lönenivåer, men konsumenternas anledning att välja svenskt skulle till stor del vara borta”.

Departementet ska lägga en proposition i vår om en ny djurskyddslag. I valet mellan två alternativ:
– Harmonisering till EU:s nivå
– Ett Likartat angreppsätt som i lagen från 1988
Med handuppräckning valde en övervägande majoritet av auditoriet alternativt två d v s inte en harmonisering till EU:s miniminivå.
Vilket löfte ger bönderna, LRF, till konsumenterna i dag och framåt? Är det något som liknar det som avgas 1994: Hög livsmedelssäkerhet, offensiva miljöåtgärder och god djuromsorg?

Som konsumentorganisation har vi tillsammans med miljöorganisationer som WWF och Naturskyddsföreningen och djurskyddsorganisationerna varit övertydliga. Vi vill inte sänka djurskyddet och vi vill behålla beteskravet. Vi började med debatten redan i februari 2014 med minskad köttkonsumtion – mindre men bättre kött. I november varnade vi för följderna för att sänkt djurskydd också skulle öka risken för att öka sjukligheten och öka användningen av antibiotika. I juni i år pekade vi i GP på behovet av att utforma en livsmedelsstrategi med omtanke om människor, djur och natur. Nu i höst har vi kommunicerat att bete inte bara kostar pengar utan ger friskare djur och därmed pengarna tillbaka. Kommer näringsdepartementet att lyssna när man formar sitt förslag till livsmedelsstrategi?

Min son har i sin kommande bok ett intressant resonemang kring vad som driver förändring. Hans slutsats, med hänvisning till sin mamma, är att drivkraft inifrån är väl så viktig och pådrivande, som externt påverkan. Extern drivkraft kan vara media eller kraftfulla NGO:s. Min erfarenhet är att det behövs ett externt tryck, men mycket drivkraft och förändring skapas om det finns en intern drivkraft d v s inom näringen som möter den externa kraften d v s tillsammans. Det var denna kombination som skapade Omsorg i Djurskötseln, Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk och den Svenska Modellen.

Och till slut en hälsning från Karin, 7,5 år, som målade kossor tillsammans med farmor nyligen. Jag hoppas och tror att Karin även i fortsättningen ska få se kor som har roligt och får dricka svensk mjölk.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.