Anders Ingvarsson och Ann-Helen Meyer von Bremen har i sin bok Makten över Matkassen gjort en aktuell och viktig resa kring matens ursprung – om bönder och lantbruk. Anders Ingvarsson skriver ofta om lantbruk i tidningen Land Lantbruk. Det blir tydligt i många kapitel kring bondens roll i livsmedelsproduktionen och reportage från gårdar runt om i Sverige och i grannlandet Danmark. Ann-Helen fick en gång i tiden Änglamarkspriset för sin journalistiska gärning kring miljöfrågor. Ann-Helen är en skarp bloggare i bloggen Hungry and Angry och har ett bra grepp också om leden efter bonden. Det är en skarp bok, som beskriver en oroväckande utveckling, men som också sprider en aning hopp. I vissa avseenden påminner den om boken Matens pris från 2010, skriven av journalisterna Daniel Öhman och Malin Olofsson, då verksamma på Ekot i Sveriges radio. Budskapet är likartat – prispressen innebär en kraftfull förändring av sättet att producera livsmedel. En förändring sker i det tysta, som innebär att svenska bönder tappar mark. Importen har ökat och landskapet förändras där vi saknar betande djur. Produktionen koncentreras till södra Sverige och lantbruket i övriga landet skulle aldrig överleva utan EU-stöd.
Men jag gillar sista kapitlet. Den ger en bild där bonden och konsumenten tar var sitt handtag av matkassen och hittar varandra i lokaproducerade koncept. Jag gillar Vi Konsumenters logga som just är en matkasse. Småskaliga slakterier och gårdsmejerier, gårdsbutiker, köttlådor, mathantverk och direkta kanaler mellan bonde och konsumenter ökar. Och det gäller också restaurangmarknaden och den offentliga upphandlingen. Frågan är om inte Eskil Erlandssons Matland ändå gjort verklig nytta. Jag vill citera Sven-Erik Bucht i samband med uppstarten av livsmedelsstrategin 5 mars. Det är dags att bönder och konsumenter krokar arm. Just nu känns det precis som tvärt om. Bönderna (åtminstone vissa) tycker att konsumenterna och handeln sviker och hävdar att det är nödvändigt med samma villkor i Sverige som i konkurrentländerna. Och detta är i direkt konflikt med Sveriges Konsumenters, Naturskyddföreningens, WWF:s och Djurskyddets uppfattning. Dessa representerar ju i allra högsta grad konsumenterna. Jag hoppas fortfarande att vi kan hitta tillbaka till alliansen mellan bönder och konsumenter. Att vi kan hitta en win – win situation, eftersom bönder och konsumenter är ömsesidigt beroende av varandra.
Jag har några korrektioner och ifrågasättanden. Det finns mycket diskussion kring vad de svenska särreglerna kostar. Här har man valt att hävda att det kostar två kronor per kg för att grisen ska ha kvar sin knorr. Jag vill hävda att det inte finns något aktuellt eller relevant underlag för att bestämma sig för två kronor. Ökade byggkostnader kan kompenseras av att världens friskate grisar, också har högst tillväxt i världen. När det gäller kastrering av smågrisar är det bara Sverige som fattat beslut om att inte tillåta kastrering utan bedövning fr. o m 1 januari 2016. EU har bara en frivillig överenskommelse som beräknas träda i kraft 2018. Författarna hävdar att slaktkycklingarna har suttit i bur, men så är det inte. Även om SLU på 80-talet prövade buruppfödning av slaktkycklingar så fanns det inget politiskt stöd för att sätta kycklingarna bakom galler.