Vart är vi på väg?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Frågan ”Vart är vi på väg?” känns verkligen relevant just nu. Kommer vi få en rimlig diskussion kring hållbarhet som inte bara handlar om klimatfrågan? Kommer vi få en livsmedelsstrategi som inte bara tar sin utgångspunkt i Konkurrenskraftutredningen, som innehåller många bra förslag, men delvis är både inaktuell och saknar viktiga fakta? Kommer vi få en övergripande vision som förenar hela livsmedelskedjan och inte minst intressenter som konsumenter, planeten, ekosystemen och djuren?

Kommer vi få en ny djurskyddslag, som verkligen skyddar djuren och inte djurhållarna? Med hänvisning till Konkurrenskraftutredningens slutsatser känner jag oro. Jag hoppas på en djurskyddslagstiftning, som också tagit till sig kravet från många remissinstanser, att politikerna måste ta sitt ansvar och inte överlämna stora delar av lagstiftningen till Jordbruksverket. Djurskyddsförordningen måste ange viktiga nyckelfrågor kring djurskyddet där politikerna sätter ned foten.

Klimatfrågan är med all rätt är i fokus. Då hamnar nötkreaturen i strykklass, även om betande nötkreatur och får är en förutsättning för ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald. Det figurerar rena skräcksiffror kring nötköttets bidrag till utsläppet av växthusgaser. Vi ska äta mindre, men bättre kött. WWF:s Köttguiden ger bra vägledning till offentliga upphandlare, livsmedelshandlare och konsumenter. Det finns bra initiativ just nu kring naturbeteskött och ekologisk och lokalproducerat. Men jag efterlyser mer klimatcertifierat kött. Kriterier finns inom Sigill Kvalitetssystem.

Konkurrenskraftutredningens delbetänkande kom 2014 och med fakta från 2013 och slutrapporten i mars 2015. Det pågår ett febrilt arbete inom Näringsdepartementet att formulera den svenska livsmedelsstrategin och dessutom utarbeta en proposition till ny djurskyddslag. Jag oroar mig över att man hänger kvar i att Konkurrenskraftutredningen äger sanningar, som om de skulle vara sanningar och gällande även idag. Jag som läst många av remissyttrandena, undrar om dessa och ett flertal debattinlägg i media passerat ombemärkta. Utfallet av Konkurrenskraftutredningen var ju ett utfall av de som var experter i utredningen och deras syn på djurskydd. Och nu har vi fått en ny moderat representant i Miljö – och jordbruksutskottet som okunnigt ropar på konkurrens på lika villkor.
Det finns berättigad kritik över att de verkliga kostnaderna för svenska djurskyddsregler inte kvantifierats. Nu pågår ett arbete vid SLU att kartlägga forskningen kring lagstiftningens effekter på djurhälsa och produktivitet. Det gäller såväl kors behov av bete och djurskyddsregelverket för gris. Betande djur bidrar också till att uppfylla svenska miljökvalitetsmål. En majoritet av mjölkbönder som tillfrågats i olika undersökningar säger att det inte är djurskyddet, som är problemet utan Arla och världsmarknaden. Och rådgivningen måste vara kunskapsbaserad. Om man nu satsar på ökad produktivitet inom grisuppfödningen, så måste den bygga på aktuell kunskap och inte bara på praktisk erfarenhet.

Det finns också en vulgäruppfattning att de svenska djurskyddsreglerna är omoderna. Men så sent som 2007 gjorde Djurskyddsmyndigheten en genomgång av den s k L100, djurskyddsföreskrifterna för lantbrukets djur. När det gäller beteskravet är det näringens krav på tillämpning från 2013, som gäller idag. Och djuren har inte moderniserats. Kors möjlighet att röra sig över större ytor befrämjar hälsa, naturligt beteende och smidighet. Bete är inte till för att vi konsumenter tycker det ser trevligt ut, utan för att korna ska må bra. Det finns omfattande forskning som stöder detta och som World Animal Protection i sin rapport ”Betesresan” har kartlagt.

Suggor blir frustrerade av att stängas in i bur, vilket också EFSA:s (Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndigheten) rapport från 2007 var tydlig med. I mars 2015 hade inte Grisföretagarnas pilotstudie utvärderats. Utvärderarna var tydliga med att tidigare forskning samt utfallet från pilotstudien inte motiverar att förändra den svenska djursskyddsförordningen om att grisar ska gå lösa. Det är snarare så att Sveriges ställningstagande i lag och förordning fått stöd av ny kunskap och under senare tid också i EFSA:s rapporter. Forskning kring djurvälfärd har ju pågått under lång tid, långt innan EFSA:s tillkomst. Man behöver ju bara nämna beteendestudierna på Tovetorp kring frigående grisars beteende med suggors bobyggnad på 80-talet.

En kommentar

  1. Staten stal min katt
    Publicerad 8 december, 2015 at 18:25 | Permalink

    Kan inte du ta och redovisa siffrorna om hur mycket obedövat halal-kött som importeras till Sverige?! Jag har försökt få ut siffrorna från Jordbruksverket men de påstår sig icke ha några siffror.

    Vet att Sverige skryter över sina hårda djurskyddslagar men det är bara spel för gallerierna när man tänker på allt kött som importeras och alla svenska bönder som tvingas lägga ner sina verksamheter eftersom myndigheterna (polis och länsstyrelse) är ute på rånrundor och stjäl deras djur.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.