Det blev en skinka från Havor- en Svenskt Sigill-märkt tredjepartscertifierad skinka. Nu kan man med rätt hävda att i stort sett alla svenska skinkor är tredjepartscertifierade. Men är skinkan märkt med Svenskt Sigill så krävs det mer än svensk lagstiftning när det gäller djuromsorg, miljö och livsmedelssäkerhet. Det krävs 70 % svenskt och GMO-fritt foder, en hälsoplan och gott om halm m m. För svenska grisar och grisuppfödare gläds jag åt att 2015 blev ett år med ökat sug efter svenskt griskött och hyffsat avräkningspris. Det gäller också nötköttsuppfödningen. Olyckskorparna talar hela tiden om att vilken dag som helst ökar importen och avräkningspriset måste sänkas. Jag tycker man ska fråga sig varför svenska slaktsvin växer bäst i världen. Och det med mycket liten användning av antibiotika. Tidigare studier har visat att slaktsvinen därmed betalar för kostnaderna för större ytor och mer halm.
Kan vi inte ändra fokus i debatten? Är det verkligen någon som tror att om vi ändrar djurskyddsförordningen och djursskyddsföreskrifterna och sänker djurskyddskraven, så vips får vi ökad lönsamhet för svenska djurbönder, när det finns så mycket annat som spelar roll. Fixerar man sig inte för mycket på kostnadssidan. Är LRF och djurbönderna beredda att möta kritiken och man monterar ned svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå? Och berätta för mig hur vi fixar flexibilitet, men ändå kräver en trygg och rättsäker djurskyddskontroll. Och det är inte bara Sverige som har strängare regler än EU:s djurskyddsdirektiv. Det finns svenska grisbönder som nyinvesterar enligt svenskt djurskydd (inga skyddsgrindar för suggor) och pekar på motsvarande utveckling i Danmark. Det finns många mjölkbönder, som inte tycker att djurskyddslagstiftningen är problemet. Svenskt djurskydd är en framgångsfaktor på den svenska marknaden och för export. Så har jag även tolkat Sven-Erik Bucht. God Jul och Gott Nytt år.