Dagarna mellan jul och nyår är det dags för eftertanke och önskningar inför det nya året. ”Klimatförnekare är ett utdöende släkte” sa Johan Rockström i går. Och det låter ju trösterikt. Jag har å andra sidan hört att det finns många klimatförnekare bland republikanerna i USA. Jag hoppas innerligt att dessa inte får genomslag när det gäller USA:s åtaganden inom ramen för klimatavtalet. I diskussionen kring klimat och hållbarhet saknar jag ofta djuren. Jag skulle vilja att Johan Rockström, som är gift med en veterinär, utökade sitt resonemang kring hållbarhet med att också tala om antibiotikaanvändningen och resistens då f f a antibiotika till djur. Vi behöver kraftfulla avsändare till budskapet om att vi behöver alla åtgärder som medverkar till att hålla djur friska. Och det inkluderar också ett gott djurskydd. De som talar om att sänka det svenska djurskyddet till EU:s nivå, borde få en tankeställare om man tittar på antibiotikaanvändningen till djur i vissa EU-länder. Vi behöver bli både planetskötare och bra djurskötare. Men vi kan också påverka användningen av antibiotika till djur genom våra val av kött, kyckling, ägg och mejeriprodukter.
Den stora utmaningen nästa år är livsmedelsstrategin och en ny djurskyddslag. Vi är nog överens om att alla skulle må bra av ett starkt politiskt intresse för en svensk livsmedelsproduktion och dess förutsättningar. Sannolikt, och det hoppas jag fortfarande, skulle klimatet, den biologiska mångfalden, miljön, livsmedelssäkerheten och djurens välfärd gynnas om vi ökar svensk produktion (se tidigare blogg). Inte att förglömma en levande landsbygd och ökad sysselsättning. Jag kan nog lova att det kommer bli många bloggar om detta nästa år.
”Bönder och konsumenter förena er” Gunnar Rundgren lanserar en av mina favoritslogans. Han skriver: ”Det finns inte mycket för industrin att tjäna på lågförädlade varor och mat som äts i mer eller mindre samma form som de lämnar gården, som potatis och morötter. Industrin och affärskedjorna är mer intresserade av mat som kräver omfattande processande eftersom de kan ges unika varumärken och ”profileras” till olika kundsegment, vilket ger mycket högre vinstmarginaler. Det är därför chipshyllan i affären är minst fem gånger större än potatishyllan och det är därför du kommer se mycket mer reklam för olika flingor än för rågmjöl. Sammantaget så finns det allt mer och mer pengar mellan bönderna och konsumenterna. Detta borde underlätta en situation där bönderna kan se mer till kvalitet och konsumenterna kan ägna sig åt att laga mer mat (och kanske jobba lite mindre?). För att det skall hända måste vi se relationen mellan mellan bönder och konsumenter lite mer som…
….en relation, helt enkelt!
Jag vill gärna bli en bättre planetskötare. Jag har bil, men går, cyklar, åker kommunalt och kör bil minimalt. Jag har en riktig utmaning. Jag behöver minska min köttkonsumtion. Men jag gillar kött. Jag vill gynna svenska djurbönder och tycker det är gott med revbensspjäll. Mindre, men bättre – ja visst. Jag är långsamt på väg åt rätt håll. Miljömärkt fisk och lite annorlunda grönsaker får mer plats i kosthållet.
2 kommentarer
Språket tycks allmänt förflackas. Om Rockström med klimatförnekare menar människor som inte tror att klimatet förändras, lär han ha rätt. Om han menar det som på utrikiska förkortas CAGW, en av människan inducerad katastrofal utveckling av klimatet, så har han knappast rätt.
Parismötet har nu avlöpt enligt plan, men de som varit närmast fanatiskt förväntansfulla inför mötet känner sig lurade. De största utsläpparna lovar och tillåts fortsatt ökning av utsläppen för den ekonomiska utvecklingens skull, kort sagt ”allas rätt” till elström. Parismötet handlade i grund och botten om omfördelning av rikedom, inte om koldioxidutsläpp.
Måhända dessa svikna småningom förstår att det inte är klimatgaserna (som är grunden för jordens varma klimat) som är motorn för klimatfluktuationerna utan solaktiviteten.
Jag förstår om vänstersinnade människor känner sig som gisslan. De absolut nödvändiga minskningarna i utsläpp blev garanterat ökade utsläpp, men i utbyte mot ekonomisk omfördelning. Sorgligt nog har de ökänt korrupta FN-organ som ska administrera omfördelningen första tjing på miljarderna.
Dessvärre finns det inga kända energikällor som kan ersätta de fossila för att hålla liv i vår civilisation, givet att ca 85% av vår energiförbrukning har fossilt ursprung.
Jag uppfattar uttryck som CAGW, planetskötare och propåer om mindre kött, mer grönt som uttryck för en avancerande urban antropocentrism, utan förståelse eller acceptans för att människan och hennes civilisation är en del av naturen.
Inte heller förstår de urbant antropocentriskt tänkande att utan det mutualistiska förhållandet till de domesticerade arterna – jordbruk – hade vi fortfarande varit ett samlar-jägarfolk. Att vi får ta enskilda individers liv i utbyte mot artens skydd och existens – till alla inblandade arters gagn. Vår framgångsrika uppdelning av arbetsuppgifter har gjort de urbant antropocent tänkande blinda för denna artmutualism, de ser endast det individmutualistiska förhållandet till keldjuren som närmast utesluter tagande av liv.
Att anklaga våra idisslare för att släppa ut klimatgaser, är likaledes frukten av urbant antropocent tänkande. Istället för att inse att idisslarna ingår i den lilla kolcirkulationen och att deras utsläpp av metan endast ger en engångseffekt – då antalet idisslare i världen ökar – en effekt som varar i 10 år och utan någon som helst betydelse för klimatet.
Uttrycket planetskötare är ett gott exempel på bondfångeri – eller snarare urbanesfångeri. Problemet är inte att vi breder ut oss närmast hejdlöst, utan problemet ligger i bristen på förståelse för att vi måste låta andra få så mycket plats att jorden är fortsatt beboelig – för oss själva. Återigen är det det urbant antropocentriska tänkandet som leder tanken fel – vi är en del av alltet på jorden. Tyvärr gör det urbana levernet urbaneserna blinda för denna verklighet.