2015 – första året som samhällsdebattör

Redan i början av året lyftes djurskyddsfrågorna i media som knäckfrågor i den kommande Konkurrenskraftutredningen. Konsumenter, miljö – och djurskyddsrörelserna var eniga om att det svenska djurskyddet måste hållas på hög nivå, inte minst beroende på att risken annars var stor att antibiotikaförbrukningen kunde öka. Men dessa inlägg väckte inte gehör. Sedan arbetet startat i mars förra året med att forma en svensk livsmedelsstrategi har positioneringar från olika intressenter gett debatt i olika typer av media. Det verkar vara svårt att i Näringsdepartementets nationella dialoggrupp finna en gemensam vision. I november utformade Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, WWF och World Animal Protection en gemensam vision. Ekologiska lantbrukarna förenade sig i december till denna gemensamma vision för konsumenterna, planeten, ekosystemen och djuren (inte publicerad tidigare i bloggen)

”År 2030 äter det svenska folket hälsosamma, välsmakande och säkra livsmedel som producerats av lönsamma och konkurrenskraftiga företag på ett hållbart sätt och bidrar till uppfyllandet av FN:s hållbarhetsmål. En hållbar livsmedelskedja bygger på:
• ekosystemens bärkraft och planetens gränser;
• att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val;
• mervärden inom miljö, djuromsorg och kvalitet som ger lönsamhet i hela sektorn;
• förebyggande djurhälsovård som ger friska djur;
• att lönsamma livsmedelsföretag och lantbruk finns i hela Sverige med en stark marknad nationellt och internationellt;
• innovation och ett väl samordnat forsknings- och utvecklingsarbete.
Livsmedelskedjan är transparent, alla aktörer tar ansvar och gör åtaganden för att uppnå en hållbar livsmedelskedja.”

Jag noterar att djuren har fått sin plats, vilket saknas i regeringsförklaringen, som jag citerat i tidigare blogg. Djurskyddsfrågor som varit på dagordningen är framför allt beteskravet för kor och kravet på att suggor ska få gå lösa. Dödsstöten till Grisföretagarnas planer att få fixera suggor efter grisning gav utvärderarna av det s k pilotprojektet. När Centerns stämma avslog en motion kring att häva beteskravet, är nu inte längre Alliansen enig i denna fråga. Att regeringen ska lägga en proposition om ny djurskyddslag ser vi fram emot med spänning. Det fanns bra förslag i Eva Erikssons förslag, men också svagheter. Flexibilitet får inte uppnås genom att sänka djurskyddskraven. LRF har ju flyttat sin position och talar om att man vill ha EU-reglerna som norm. Och hur ska flexibilitet uppnås när kontrollen måste vara rättssäker.

Antibiotikafrågan har fått berättigad uppmärksamhet i media. I slutet på året fick ICA stå till svars i TV för att man importerar griskött från Polen och Tyskland, som använder mer antibiotika till grisar än Danmark. Statistiken från EU visar att Sverige fortfarande har lägst förbrukning till djur beräknat per kg levande vikt i EU. Utvecklingen av antibiotikaresistens är oroande speciellt inom humanmedicinen. En intressant nyhet i sammanhanget är att SVA hittat ESBL i färsk hundmat (se sva.se). Fryst färsk hundmat är omåttligt populärt bland de uppfödare jag mött, när jag letat ny hund.

Det har varit ganska tyst kring TTIP frihandelsavtalet mellan USA och EU under senare tid. Att EU och USA är oeniga kring jordbruk och livsmedelssäkerhet är väl känt. Frågan är om förhandlingarna gått i stå eller om något konkret kommer hända 2016. Frågan är kvar på dagordningen

Personligen var år 2015 ett år med både glädje och sorg. I januari förlorade jag min livskamrat, stora pudeln Sappho i en akut lunginflammation i sviterna efter en anaplasma-infektion. Jag hade hoppats på flera år till tillsammans. Hon finns hos mig varenda dag och jag drömmer om henne och min första hund om nätterna. Lösningen är att hitta en ny hund, vilket jag är på full gång med.
Den stora omtumlande händelsen var att bli promoverad till hedersdoktor vid SLU 3 oktober. Så fantastiskt roligt och förpliktigande. Hedersdoktorsföreläsningen kändes bra och var rolig att genomföra (www.slu.se/hedersdoktorer). Och både Bosse och sonen Alex var med på promovering och middag på slottet. Det var SLU, som utnämnde mig till samhällsdebattör i samband med hedersdoktoratet förra året. Det känns bra efter att ha jobbat i 40 år för Sveriges bönder, att kunna ha en friare roll. I år firar jag dessutom 10 år med bloggen gunnela.nu. Detta är mitt 876 inlägg. Och jag kommer fortsätta.

3 kommentarer

  1. Göran Rudbäck
    Publicerad 7 januari, 2016 at 6:54 | Permalink

    Det finns något verklighetsfrånvänt i visionen för livsmedelskedjan. Efter 20 år med sjunkande livsmedelspriser förväntas människor vilja lägga en större andel av sina inkomster på livsmedel. Konsumenterna ska ha förmåga att göra medvetna val som ger lönsamhet för mervärden inom miljö, djuromsorg och kvalitet.
    Jag måste säga att de undertecknande organisationerna har åtagit sig en enorm uppgift att ändra konsumenternas tänkesätt efter decennier av prisjakt.

    Det påminner mig om LRF:s vision inför EU-inträdet.
    Uppenbarligen har undertecknarna inte tagit till sig mycket om ”utvecklingen” för det svenska lantbruket inom EU…

  2. Publicerad 7 januari, 2016 at 9:01 | Permalink

    En vision är en eftersträvad situation, som man vill och ska sträva mot. Undertecknarna av visionen är väl medvetna om utveckling efter 1995. Men nu talar vi om 2016 där vi kan se en kraftfullt ökad efterfrågan på svenskt kött och närproducerade livsmedel och konsumenterna betalar för det. Vi kan ju inte fastna i misstag från 90-talet. Det händer också saker inom EU exempelvis Danmark. Om man inte har ambitioner kring hållbar produktion och konsumtion utan vill backa, så gör man det enkelt för sig med att hänvisa till historien.

  3. Göran
    Publicerad 8 januari, 2016 at 2:58 | Permalink

    Den ökade efterfrågan på svenska livsmedelsproduktion sker trots att förmenta naturskyddsorganisationer och djurskydds dito inte har förändrat sin kommunikation eller tänkesätt sedan 90-talet, snarare tvärtom om. Viss konsumtion skuldbeläggs å det grövsta och det sorgligaste är att man hävdar att det finns vetenskapliga argument för denna skuldbelastning, när det i själva verket handlar om en tankemodell med tydlig felförståelse av naturen och människans förhållande till sin omgivning, vilket jag skrev om i en kommentar till fjolårets sista inlägg.
    Jag ser nu att det inte är konsumenterna som behöver förändras utan de undertecknande organisationerna. Lite elakt skulle man kunna säga att visionen är läpparnas bekännelse till konsumenternas agerande för att inte hamna på konsumentopinionens efterkälke. För att någon av organisationerna i grunden skulle förändras betvivlar jag starkt.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.