Inför djurskyddskonferensen

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jordbruksverkets årliga djurskyddskonferens äger rum i morgon. Sedan Jordbruksverket återtog ansvaret för djurskyddsfrågorna 2007 efter att Djurskyddsmyndigheten lagts ned, har verket årligen ordnat konferens, tidigare förlagd till hösten. I år känns frågorna sällsynt aktuella med tanke på livsmedelsstrategin och den kommande propositionen för en ny djurskyddslag till hösten 2016. Vi har ju väntat ända sedan 2011 när Eva Eriksson överlämnade sitt förslag till Eskil Erlandsson. Min förhoppning är att konferensen får ett fokus, som handlar om att se möjligheter med svenskt djurskydd och inte bara problem och kostnader. Det finns ett antal frågor som jag hoppas ska diskuteras i den avslutande debatten.

Vi talar om svenska mervärden. Är vi överens om vilka de är?
Mängder av konsumentstudier visar att svenska medborgare sätter stor vikt vid att djuren har det bra d v s en god djurvälfärd. Det gäller såväl EU-studier som offentliga svenska och näringens egna konsumentstudier (LRF, branschstudier och LI).

Är ett lagstiftat mervärde mindre värt än ett marknadsstyrt?
EU-studier Econ Welfare, 2011 visade tydligt att det fanns ett starkt driv hos svenska intressenter för ett bättre djurskydd liksom det fanns i Storbritannien, Nederländerna och i Tyskland. Skillnaden mellan Sverige och dessa länder är att i Sverige drivs detta av lagstiftning, medan andra länder utvecklar frivilliga standarder. Den svenska utvecklingen stöds av svenska medborgare. Svenskar har i allmänhet stort förtroende för myndigheter. Möjligheten att göra informerade val, får inte innebära att man lägger över på konsumenterna att ”rädda djuren” säger Sveriges Konsumenter. Utvecklingen när det gäller ökad efterfrågan på svenskt kött motsäger hypotesen att det inte går att marknadsföra produkter med stark lagstiftning. ICA har under de senaste åren varit tydliga med att den svenska djurskyddslagen garanterar att korna går på bete och att grisarna får ett bra liv.

Har potentialen att utnyttja djurskydd som mervärde utnyttjats optimalt?
Orsaken till att den svenska produktionen av animaliska livsmedel tappat så mycket till förmån för ökad import, kan ha många olika orsaker. Att EU-inträdet innebar en stor förändring är självklart. Nu öppnades möjligheter för import av livsmedel till ett lägre pris. Det är en av orsakerna till den kraftig ökade köttkonsumtionen. Det innebär att den svenska andelen av köttkonsumtionen har minskat. Efter EU-inträdet fanns låg beredskap för att med information och marknadsföring möta handelns, importörernas och livsmedelsindustrins satsning på ökad import. LRF la ned sin kampanj Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk 1995. Ingen bransch, utom möjligen kycklingbranschen, hade en tydlig samlad branschsatsning med att kommunicera svenska mervärden. Svensk Fågel införde också en egen frivillig ursprungsmärkning. Slakteriförbundet var kring EU-inträdet under upplösning. Mejeriföreningarna såg sannolikt inte importen som ett större hot – eller? Konsumentstudier under sent 90-tal och 2000-tal visade att kunskapen om varför man skulle välja svensk var låg. Ursprungsmärkning av allt kött har inte fått ordentligt genomslag förrän de allra senaste åren. Och märkning av mejeriprodukter kommer nu!

Varför talar man mest om kostnaderna av svenska djurskyddsregler och inte om att dessa bidrar till högre produktivitet och vad mervärdena gett i ökade priser?
Det finns inga aktuella värderingar över vad svenska djurskyddsregler kostar. Den enda seriösa utvärderingen av svenska grisregler som gjorts utfördes av Lars Jonasson, 1996. Den utvärderingen användes i EU-arbetet för att övertyga EU 15 om att förbjuda antibiotika som fodertillsats. SLU (Alvåsen et al) har utformat en rapport som syftar till att utvärdera beteskravet och vilka intäkter som bör inkluderas. Det finns en inofficiell beräkning inom LRF, kring merbetalning av svenskt griskött.

En väl avvägd djurskyddslagstiftning är ett stöd till kloka bönder!
När djurskyddslagen och djurskyddsförordningen togs 1988, var lagstiftningen ett stöd för många svenska bönder. Ett antal smågrisuppfödare hade redan utvecklat ett fungerande system för lösgående sinsuggor. De flesta mjölkbönder hade sina kor på bete, strö på båspallen och halm till kalvarna. Visst blev det en del bråk kring förbudet mot kodressörer och nya utrymmeskrav för större kor och grisar. I stället för att slänga ut alla burar till höns, blev det funktionskrav på hönsens miljö. Och att ställa krav på bedövning innan slakt var självklart. Visst kan vi hamna där också med en ny djurskyddslag d v s att vi kan vara överens om vissa grundprinciper, som ska var uppfyllda för att främja en god djurhälsa och leva upp till kravet på att djuren ska kunna bete sig naturligt, enligt den definition som föreslås i den nya djurskyddslagen.

Men är inte djurskyddslagstiftningen omodern?
En djurskyddslag från 1988 måste väl vara dåligt anpassad till 2000-talets djurhållning? Men sanningen är att djurskyddsförordning och föreskrifterna setts över kontinuerligt genom åren. Lagen från 1988 ger en bra grund även i dagsläget. Många av principerna i djurskyddsförordningen stöds av den internationella forskningen. EFSA-rapporter stöder värdet av bete för nötkreatur och lösdrift för grisar. Det senare finns också som ambition i Danmark. Visst kan inhysningssystemen för djuren ha förändrats sedan 80 – 90-talet men djuren och djurens beteende har inte alls moderniserats i samma omfattning. För detta finns stöd i aktuell forskning och EFSA:s rapporter.

När Jordbruksverket anordnade sin första konferens i oktober 2007 fick jag möjligheten att som vice ordförande presentera Djurskyddet Sveriges skräckscenario respektive en önskvärd utveckling för djurens välfärd. Detta skrevs för drygt åtta sedan. Tyvärr känns det som delar av skräckscenariot är på väg att förverkligas, men kanske också delar av den önskade utvecklingen.

Framtiden blir vad vi gör den till.
”Skräckscenariot” om 10 år
Globaliseringen, frihandeln och marknadsliberalismen driver på mot harmonisering av djurskyddet på lägsta gemensamma nivå. WTO accepterar inte att medlemsländer märker varor med djurskyddsmärkning eller att medlemsländerna ställer krav på importen. OIE har inte fått genomslag för sina djurskyddsriktlinjer. EU utsätts för konkurrens genom import från Sydamerika, USA, Thailand, Nya Zeeland, Australien med flera. Det gör att ministerrådet säger nej till alla skärpningar av gällande djurskyddsdirektiv eller införande av nya djurskyddsdirektiv. Värphönsdirektivet skjuts fram till att träda i kraft tidigast 2022. Kycklingdirektivet är oförändrat och tillåter 42 kg kyckling per kvadratmeter. Kommissionens handlingsplan för bättre djurskydd urvattnas allt mer. Tvärvillkoren har avvecklats efter påtryckning från de europeiska bönderna COPA. Kommissionen hänvisar till marknaden och konsumenterna att lösa djurskyddsproblemen. Kommissionen fortsätter att driva frågan om EU-märkning. Tanken är att detta ska underlätta den fria handeln med animaliska livsmedel. Konsumenterna ska inte kunna välja livsmedel beroende på skillnader i djurskyddslagstiftning mellan medlemsländer. Vill konsumenterna ha en hög nivå på djuromsorgen, hänvisas till ekologisk djurhållning alternativt andra djurskyddskoncept som Freedom food eller Anbefallt av Dyrenes Beskyttelse.

I Sverige har strävan att minska regelverket och den administrativa bördan för djurhållarna medfört att huvuddelen av de nationella djurskyddsreglerna avvecklats. Sveriges djurskyddsregelverk är anpassat till EU-direktiven. Detta med starkt stöd av LRF. Drivkrafterna för konkurrens på lika villkor har fått ta överhanden. Förprövningen av ny – och ombyggnation av stallar och prövning av ny teknik avvecklas eftersom dessa system är kostnadskrävande och anses hindra fri konkurrens på marknaden för stallar och stallinredning. Jordbruksverket får allt mindre budgetmedel till djurskyddet. Kommunerna har behållit kontrollen av djurskyddslagstiftningen. Man sänker skatterna och satsar inga egna medel på förebyggande djurskyddsarbete och djurskyddskontroll.

Klimatdebatten har varit pådrivande för en intensifiering av uppfödningen av idisslare. Antalet betande djur har minskat och utfodringen bygger på stor andel kraftfoder eventuellt också med tillsatser av antibiotika för att minska utsläppet av metan från nötkreaturen. Specialiseringen inom djurhållningen innebär också att majoriteten av kalvar skickas till stora intensiva mellankalvs- och gödtjursanläggningar. Blandningen av kalvar ökar sjukligheten och behovet av antibiotika har ökat. Nyinvestering i grisproduktionen bygger på att suggorna fixeras 10 veckor under reproduktionscykeln, avvänjningsåldern för smågrisar har sänkts till tre veckor. Svensk kycklingproduktion tillämpar 42 kg per kvadratmeter och beteskravet är släppt.

För att underlätta den fria handeln av djur släpper Sverige alla krav på tilläggsgarantier för smittsamma husdjurssjukdomar. Privatisering av den statliga distriktsveterinärorganisationen är genomförd i hela landet. En marknadsliberal politisk ledning motsätter sig även fortsättningsvis ursprungsmärkning. Efter några år av klimatdebatt och intresse för regionalt och lokalt fokuseras åter livsmedelspriserna. Importen av animaliska produkter ökar och den inhemska djurvänliga produktionen minskar. Handeln driver på för att ta bort ursprungsmärkningen på nötkött, ägg och ekologiska produkter. Motivet och möjligheten att välja svenskt beroende på ett bättre djurskydd har försvunnit. Det är ju ingen skillnad mellan en svensk och en dansk gris.

Efter påtryckning från hästnäringen och Kennelklubben har Jordbruksverket återkallat djurskyddsföreskrifterna för häst och hund. Herrelösa katter är fortfarande ett stort problem och kommunerna skjuter av katter regelbundet.

Regeringens anslag till djurskyddsfrämjande forskning och framtagande av alternativa metoder till djurförsök har minskat eller bibehållits på 2007 års nivåer.

En utveckling för en ökad djurvälfärd om 10 år
Sverige ligger fortfarande i fronten när det gäller djurskyddet inom EU, även om EU:s djurskyddsdirektiv alltmer närmar sig den svenska nivån. Sverige har framgångsrikt påverkat Kommissionen och övriga medlemsstater om värdet av en god djurvälfärd, både för djurhållningens uthållighet d v s minskat beroende av antibiotika och medborgarnas krav på höjd välfärdsstandard. Kycklingdirektivet har skärpts upp och maximal beläggning i kycklingstallarna är nu på den svenska nivån d v s 36 kg per kvadratmeter. Värphönsdirektivet har trätt i kraft och fr. o m år 2012 gäller att hönorna ska ha tillgång till rede, sittpinne och sandbad. Nu finns också djurskyddsdirektiv för mjölkkor och växande nötkreatur.
Införandet av REACH har medfört att stora resurser har satsats för att ta fram alternativ till kemikalietester på djur.

Efter oerhörda konvulsioner har ministerrådet fattat beslut om att sätta begränsningar i transporter och handeln av levande djur. Transporttiderna har begränsats för såväl slaktdjur som livdjur. Det är inte tillåtet att i det oändliga upprepa transportmomenten. Flera utbrott av smittsamma djursjukdomar har resulterat i att handeln med djur klassats som en av de största riskfaktorerna. Det har medfört att Kommissionen accepterar medlemsstaters krav på tilläggsgarantier för smittsamma djursjukdomar och att beslut har tagits om att fasa ut djurmarknader.

Jordbruksverket har som ansvarig djurskyddsmyndighet fått tillräckligt med budgetmedel för en bra utveckling av regelverket och ge stöd till forskning och utveckling. Sverige har behållit principen att ha strängare regler än EU:s minimidirektiv. Jordbruksverket har med stöd från Jordbruksdepartementet utvecklat förprövningen så att den omfattar hela gården och smittskyddsaspekter. Fokus ligger på att man ska bygga för att undvika djurskydd – och djurhälsoproblem. Regelverket för djurskydd har utvecklats. Där kunskap finns prövas funktionskrav, som alternativ till detaljregler. En övergång har föregåtts av noggrann prövning. Erfarenheter från olika stallsystem samlas och utvärderas för att ligga till grund för förprövningen av ny – och ombyggnation. Kontrollen utförs av väl utbildade inspektörer.
Kontrollorganisationen är statlig men med en lokal anknytning och har fått tillräckliga resurser för att kunna bedrivas likvärdigt i de olika kommunerna.

Djurskyddet Sveriges insamling av 100 000 namnunderskrifter 2007 övertygade äntligen Eskil Erlandsson. Herrelösa katter accepteras som ett allvarligt djurskyddsproblem och efter en statlig utredning införs krav på märkning och registrering av katter.

År 2017 genomförs undervisning om empati och djur i alla skolor för 6 – 9 åringar. Det skapar ökad kunskap och engagemang för djurskyddsfrågor bland ungdomar. Djurskyddets projekt REDE, som är ett hjälpmedel för lärare att lära barn ett empatiskt förhållningssätt till djur, har fått ett brett genomslag. Ungdomar som konsumenter ställer ökat krav på sina föräldrar. Utbildning i djurskydd finns med även under resten av skoltiden. Poliser och åklagare får också utbildning i djurskydd och djurskyddslagstiftning. Rättstillämpningen fungerar väsentligt bättre eftersom det finns en kår av poliser och åklagare som kan djurskyddslagstiftningen.

Detaljhandeln i många länder har gått före djurskyddslagstiftningen och köper exempelvis endast ägg från hönor som är frigående. Den svenska detaljhandeln har tagit till sig det som händer. Man känner stöd och krav från många svenska konsumenters engagemang för djuren och har utvecklat djurskyddskraven på sina leverantörer. EU har utvecklat djurvälfärdsindikatorer för växande nötkreatur, kor, får, grisar, värphöns och kött och kyckling. Dessa används i kvalitetssäkringskoncept som Svenskt Sigill och KRAV och som grund för samhällets kontroll.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.