Är klimatfrågan överordnad andra miljömål? Ska vi tvingas sluta äta kött för att rädda klimatet. Och är ekonomiska styrmedel på gång? I veckan har jag lyssnat av två seminarier kring klimatfrågan. Europahuset ordnade i måndags ett seminarium om vad som är på gång efter klimatavtalet i Paris. Alla gladde sig över att det blev ett avtal, men det krävs konkreta tuffa åtgärder nu när målet har skärpts. Det måste Miljömålsberedningen beakta. Om jag inte minns fel har Anders Wijkman som ordförande uttalat något kring köttet. Näringslivet är lite besviket, eftersom de inte nämns i klimatavtalet. Man vill gärna ha ett åttagande. Jordbruket ingår ju inte i avtalet, men frågan om jordbrukets stora andel av växthusgasutsläppen, kornas metanutsläpp och köttkonsumtionen kom upp. Min berättigade fråga om huruvida klimatfrågan är överordnad andra miljöfrågor, som biologisk mångfald som en effekt av betande djur och kolinlagring i grön mark, fick inget bra svar.
I torsdags ordnade AirClim ett seminarium tillsammans med Naturskyddsföreningen. AirClim konstaterar att 26 % av försurningen kommer från jordbruket f f a ammoniakavgång från gödsel. Det går att åtgärda och förbättringar har skett. Knäckfrågor är vår import av handelsgödsel och foderråvaror. Metanavgången har minskat i Sverige huvudskaligen beroende på färre kor. Man är medveten om att det finns målkonflikter med andra mål för jordbruket. Frågan är vad jordbruket ska leverera och livsmedelsförsörjningen och biologisk mångfald är kritiska frågor.
Elin Röös, SLU (skapare av Köttguiden) driver projekt inom Framtidens lantbruk med målsättning att utnyttja idisslarna som gräsätare och enkelmagarna som avfallsförädlare. Hon har gjort en teoretisk beräkning över hur produktionen skulle se ut om vi har målsättningen att bevara våra 400 000 ha betesmarker. Elin har tittat på olika perspektiv med Livsmedelverkets Svenska Näringsrekommendationer Översatta till mat (SNÖ-kosten) som utgångspunkt. Man kan antingen satsa på intensiv mjölkproduktion med många mjölkkor med många betande kvigor, en extensiv mjölkproduktion med betande kor, kvigor och stutar alt dikoproduktion. Elin påpekade det som fler har konstaterat, att det är ingen som vet hur stor andel importen är av vår livsmedelskonsumtion. Det har bara blivit ett mantra med 50 % självförsörjning.
Gustaf af Wetterstad, näringsdepartementet hade den otacksamma uppgiften att redovisa arbetet med livsmedelsstrategin. Återigen kan konstateras att man är försenad, men planen är att lägga en proposition i vår. ”Vi får se och vi får avvakta” var standardsvaren på de flesta frågorna. Det blev en diskussion kring ekonomiska styrmedel och det känns som om det finns ett tryck i att införa köttskatt, vilket drivs av Naturskyddsföreningen. Elin Röös tycket det var svagt ledarskap att avfärda skatter som styrmedel. Hon rapporterade att Sverige annars har ett gott rykte när det gäller åtgärder för att förbättra miljön och minska klimatpåverkan. Därför finns ett värde i att gå före, vilket också gällde djurskyddet, som jag framförde.