Brasiliansk biff eller industrigris? En reflektion över veckan som gick. Verkligheten är inte svart eller vit
I torsdags kväll besökte jag teatern på Brunnsgatan 4 och lyssnade på ”Grismanifestet”. Inbjudan hittade jag hos Naturskyddsföreningen och i Djurskyddet Sveriges nyhetsbrev. En entimmes enmanföreställning som handlade om den i bur instängda suggan, som släpptes loss av den danska bondens son, lyckades förena sig med vildsvinen, befria sin enda kulting och drunknade till slut i gödselbassängen. Suggan i buren stod och låg i sin egen gödsel och hade hudirritationer över hela kroppen. Efteråt fördes en diskussion med bl a ordförande i Djurskyddet Sverige. Jag förmodar att manusförfattaren och publiken aldrig sett en svensk gris eller varit på en svensk grisgård. Att gödseln i bassängen används som ett naturligt gödselmedel fanns inte med i bilden. Jag förmodar att ”fakta” hämtats utanför landets gränser. Ordförande i Djurskyddet Sverige påstod att bilden var ärlig, men försökte sedan säga att det är mycket bättre Sverige. Det hade varit ärligare att säga att det är förbjudet att hålla suggor i bur i Sverige. Det känns skrämmande att engagerade men helt okunniga människor ges en så onyanserad och förenklad bild. Andelen vegetarianer ökade säkert under kvällen. I publiken satt för övrigt Birgitta Hambraeus, f d riksdagsledamot. Det var Birgitta som fällde kommentaren: ”Att äta kött med gott samvete” i samband med att Slakteriförbundet introducerade sitt program Omsorg i Djurskötseln 1985. Innan föreställningen hör jag Birgittas damsällskap förenklat tala om ekologiska respektive ”industriprodukter”. Hur ska vi nå ut med en mer nyanserad bild?
Förra söndagen åt jag en fantastisk Västerbottnisk buffe´ på Grands Veranda. Tvärs över bordet satt en styrelseledamot från Slow Food Stockholm. Han framhärdade envist att Brasilianskt nötkött inte hade något med regnskogen att göra. Han hade minsann bott i Brasilien. Bakgrunden till diskussionen var det gamla vanliga, d v s att svenskt kött var så dåligt. Det finns mantran som lever kvar och som säkert var berättigade för 10 år sedan. Nu har ändå mycket hänt. Vill man, kan man köpa bra hängmörat kött med tydligt ursprung. Visst dyrare, ”Men mindre men bättre”, är ju vår slogan. Kommer det dessutom från betande djur så bidrar jag till svensk biologisk mångfald. Min bordsgranne tillhörde den tydliga köttätaren d v s man i övre medelåldern. Mina försök att påtala att man i Brasilien inte bara avverkat regnskog för köttproduktion utan också förstört den brasilianska cerradon, klingade för döva öron. Och jag som trodde att Slow Food ägnade sig också åt hållbar produktion och inte bara åt att äta gott.