Välj svensk ost!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

”Jag vill ha tydlig ursprungsmärkning på ost, så att jag kan välja ost från svenska kor, som går på bete!” det var mitt budskap på seminariet på förra fredagens Ostfestival på Nordiska Muséet. Och, obs, det gäller förstås också ost från svenska getter och får. Då hade Sören Persson, LRF berättat om den katastrofala ökningen av importen av ost under senare år. 62 % är idag importerad. Men det har skett ett trendbrott. Mellan 2014 – 15 har konsumtionen av svensk ost ökat med 3,6 %. Importen kommer framför allt från Danmark, Tyskland, Finland, Holland och Frankrike. Med hjälp av data om antibiotikaförsäljningen till djur i EU-länderna och importkvantiter räknade Sören ut att antibiotikaavtrycket är sex gånger högre på grund av importosten jämfört med att osten kom från svenska kor. Visst, är det tveksamt om man kan räkna så. Men budskapet är klart framfört av Vi Konsumenter och Svenska Djurhälsovården på våra tre antibiotikaseminarier, 2013, 2014 och 2015. Våra val av livsmedel påverkar mängden använd antibiotika till djur d v s antibiotikaavtrycket. Och det gäller förstås såväl kött som mejeriprodukter.

ICA:s representant i paneldebatten svarade glatt på min uppmaning och berättade att man har infört egen ursprungmärkning på svensk ost. ICA vill ha öppna svenska landskap och marknadsför världens strängaste djurskyddslag. Det framgick också av deras stånd på festivalen. Tänkvärt för de inom bondekåren, som hävdar att det inte går att marknadsföra svensk lagstiftning. Jag har hört tvärsäkra påståenden från LRF Mjölks ordförande Palle Borgström och ”marknadsexperten” råvaruexperten Torbjörn Iwarsson att konsumenterna inte bryr sig om ostens ursprung – endast dryckesmjölken. Det är nog dags att tänka om. Det har i alla fall ICA och svenska mejeriföretag gjort. Och det tackar jag för på konsumenternas vägnar.

En kommentar

  1. Göran
    Publicerad 26 februari, 2016 at 18:07 | Permalink

    Marknadsinformation når lantbruket genom de som köper lantbrukets råvaror. Informationen består av priset uppköparen betalar för det lantbrukaren producerar. Om priset inte höjs, har lantbrukaren inte fått någon väsentlig företagsekonomisk information. Att butikskedjorna säger att svenskt efterfrågas är inget som en lantbrukare kan starta upp ny produktion på – om hen inte har gott om pengar och kan chansa. När folk vars inkomst inte kommer från ett lantbruk, klagar på att lantbruket inte förmår leverera det som efterfrågas ligger förklaringen i bristande marknadsinformation – kort sagt högre priser.
    De svenska lantbrukarna har med de senaste årens kraftiga prisfluktuationer blivit väsentligt försiktigare när det gäller så långsiktiga investeringar som animalieproduktion handlar om, bönder litar inte på att konsumenten varaktigt kommer att fortsätta köpa svenskproducerat – ja, om nu prisinformationen nått bonden förstås.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.