Förenklingsarbetet är ju för närvarande en av Jordbruksverkets huvuduppgifter. Men var finns djurskyddet i Jordbruksverkets uppdrag? Jag hör hur landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i debatt med vänsterpartisten Jens Holm nyligen i riksdagen, lämnar över flera av frågorna till Jordbruksverket. Det är Jordbruksverket som ska utvärdera och förenkla dagens djurskyddsföreskrifter utan att försämra djurskyddet. Så sägs det. Men det som styr Jordbruksverkets uppdrag är ju regeringens instruktion och regleringsbrev. Till min stora förvåning läser jag då i regleringsbreven för 2015 och 2016: ”Förenklingsarbetet ska genomföras utan att skyddet för miljön eller djurhälsan försämras”. Var finns djurskyddsaspekterna? Djurskyddslagen från 1988 gäller fortfarande och den har två syften – skydda djuren mot sjukdom och ge djuren möjlighet att bete sig naturligt. Vem är ansvarig för en sådan formulering i regleringsbrevet och hur kan den passera den politiska processen?
Jordbruksverket innehar i egenskap av central kontrollmyndighet en mycket viktig roll för utvecklingen och kontrollen av djurskyddet i landet. Verket har ansvar för att utforma bestämmelser, baserat på de lagar som gäller i Sverige och inom EU. Jordbruksverket ska också samordna länsstyrelsernas kontroll av djurskydd och ge råd och vägledning i deras arbete. Oberoende av utfallet av en nationell livsmedelsstrategi eller proposition om en ny djurskyddslag, så kommer Jordbruksverket få stor betydelse för utvecklingen av de svenska djurskyddet.
Det räcker inte med att djuren är friska. Det skulle vi för övrigt lätt fixa med att köra förebyggande behandling med antibiotika! Man har i brett samförstånd i riksdagen bestämt att djuren ska ges möjlighet att utöva sitt naturliga beteende. Djurskyddsförordningen 1988 bestämde vad regeringen avsåg med detta. Kor ska gå på bete, grisar ska hållas lösa och höns ska ha tillgång till sittpinne, rede och sandbad. Djurskyddsutredningen från 2011 formulerade en utökad tolkning av begreppet naturligt beteende och den användes faktiskt även av LRF i dess etikprojekt år 2002. Det intressanta är att djurskyddsförordningens principer har stöd i EFSA:s rapporter och i vissa av EU:s djurskyddsdirektiv. För att inte tala om att danskarna, genom sitt handlingsprogram för grisars välfärd, är på god väg att hinna i kapp Sverige med att släppa loss suggorna.
Ett annat anmärkningsvärt stycke i 2016 års regleringsbrev lyder ”Jordbruksverket ska löpande stödja regeringens arbete med EU:s lagstiftningspaket om djurhälsa, växtskydd och offentliga kontroller”. Området djurskydd lyser åter med sin frånvaro. Menar Näringsdepartementet att Jordbruksverket inte ska medverka i att stödja regeringen i djurskyddsfrågor inom EU? Hur ska Sverige i så fall på ett professionellt sätt kunna driva dessa frågor i samverkan med andra medlemsstater? Särskilt angeläget känns detta eftersom Sverige har tagit initiativ inom EU att förstärka djurskyddet.