Sverige kan inte konkurrera med lågpris. Utvecklingen har sprungit förbi producentrepresentanterna

Det är verkligen dags att lägga talet om konkurrens på lika villkor på hyllan. Sverige är inget lågprisland och måste konkurrera med annat än med lågt pris. Det betonades exempelvis senast i går av Eva Alfredsson, KTH när hon förläste på HAGA-initiativets (www.hagainitiativet.se) frukostseminarium. Hon ansåg att livet i sig också måste bli ett systemvillkor, med tanke på de kraftfulla negativa effekter, som en klimatförändring kan innebära. En stor del av jordbruksproduktionen kan slås ut. Livsmedel är inte som vilken produkt som helst. Det krävs kraftfulla politiska styrmedel av livsmedel, eftersom prispress och global konkurrens driver mot ökade hållbarhetsproblem.

Budskapet från Naturskyddsföreningen i Dagens Nyheters Debatt är tydligt. Montera inte ned svenska mervärden som klimatåtgärder, miljöhänsyn och svenskt djurskydd. Det är fel väg att gå och kommer inte stärka utan snarare försvaga svenskt jordbruks konkurrenskraft. Det budskapet har vi från konsument – miljö – och djurskyddsorganisationer skickat till regeringen i debattartiklar ända sedan 2014 d v s innan Konkurrenskraftutredningen och i våra remissyttranden till utredningen. Det har presenterats vid seminarier i bl a Almedalen och framförts till Sven-Erik Bucht och i Livsmedelsstrategins dialoggrupp.

Köttbönderna talar i dag entusiastiskt om bättre avräkningspriser och ökad efterfrågan på svenskt kött. Handeln ropar efter ursprungsmärkning och mer svenskt kött. Representanter för dagligvaruhandeln hävdar med eftertryck att det inte räcker med att livsmedlet är svenskt utan måste fyllas med innehåll d v s svenska mervärden. Jag har uppfattat att LRF och branschföreningar som Svenskt Kött, LRF Mjölk och Svensk Kyckling i dagsläget marknadsför svenska mervärden. På Ost-festivalen var detta tydligt. LRF Mjölk har en broschyr ”Världens bästa mjölk” citat: ”Alla mjölkkor går ute på sommaren – de har rätt till bete”. Men jag upplever att vissa företrädare för LRF är besvärande otydliga. Det känns som om utvecklingen har sprungit förbi producentrepresentanterna i Näringsdepartementets dialoggrupp – LRF, Växa, Hushållningssällskapet och Livsmedelsföretagen (LI). Och vad har hänt med LI:s hållbarhetspolicy, som presenterades i Almedalen 2014, där djuromsorg var en viktig ingrediens?

Lönsamheten bland mjölkbönderna är sorgebarnet. Men där har många mjölkbönder bekräftat att det inte är djurskyddet som är problemet utan just Sverige som högkostnadsland och världsmarknaden. Trots detta har föreningen Sveriges Mjölkbönder, med ca 1000 medlemmar, enats om att verka för att ta bort all svensk särlagstiftning. Sannolikt med starkt stöd från Stefan Ljungdahl, Jordbruksaktuellt. Frågan är om huvuddelen är Arla-bönder. Arla har ju problemet att man inte kan profilera alla sina mejeriprodukter som svenska och inte heller kan betala mer till svenska mjölkbönder, eftersom man hävdar att det är samma pris som gäller inom hela Arla. Skånemejerier går nu ut tufft med svensk mjölkråvara och svensk djuromsorg. Konsumentstudier har bekräftat att djuromsorg är viktigare än ekologiskt. Det kanske är, som en krönikör skrev i ATL, att handelns EMV är en del av lösningen. Handeln kräver och kommer att kräva svensk mjölkråvara. Axfoods Garants hushållsost gjort på svensk mjölkråvara konkurrerar i dag med Arlas hushållsost gjord i Danmark.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.