Det krävs kvalitetssäkring för att vi ska känna oss trygga

Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, brukar säga att det krävs modiga politiker och drivande företag för att driva hållbarhetsfrågorna. Och det krävs en dagligvaruhandel som ställer krav, om vi som konsumenter ska kunna känna oss trygga. Vi som konsumenter är inte utan ansvar genom våra val, men hela livsmedelskedjans aktörer, inklusive politiker och myndigheter, måste vara transparenta och ta sin del av ansvaret. Det sägs tydligt i de ideella organisationernas vision till livsmedelsstrategi. Det finns alltid en grupp konsumenter som skiter i vilket i sina matval, och därför måste samhället sätta upp regler för att skydda miljön och djuren. Det har även EU gjort. Och det finns bönder i Sverige, som har valt att avla på den extrema nötkreatursrasen Belgisk Blå, vill fixera suggor som i EU, tränga in fler djur per m2 och ha korna på stall året runt. Därför krävs lagstiftning och kvalitetssäkring.

Det blev en väldig reaktion på Johanna Sandahls debattinlägg i DN debatt. Johanna oroar sig med rätt över att bönderna driver sänkta miljö – och djurskyddskrav. Jag har kommenterat Helena Jonsson, LRF. Jens Holm (V) och Kristina Yngwe (C) och Åsa Domeij, Axfood har också haft synpunkter. Åsa pekar också på det politiska ansvaret. Man måste sätta regler som driver en utveckling mot ökad hållbarhet och ett rimligt skydd för människor och djur (och det är inte bara hälsa) och utnyttja politiska ekonomiska hjälpmedel. I dag är de politiskt populärt att signalera att man ska ta bort regler och förenkla. Men det är viktigt att de som utsätts för reglerna ska känna trygghet i ett rättssäkert system. Målstyrning och flexibilitet i regelverket skapar mycket utmanande problem med kontrollen.

”Hur ska konsumenterna motiveras att välja svensk mat, ifall den produceras med samma regler som importerad mat?” säger Johanna Sandahl. LRF-representanter driver att man i ökad omfattning ska ha ett marknadsdrivet djurskydd. Men även ett marknadsdrivet djurskydd kommer kräva kvalitetssäkring, certifiering och kontroll. Åsa Domeij, Axfood, framförde detta på djurskyddskonferensen i januari. Kriterierna måste vara tydliga och möjliga att revidera. Certifiering är skarpare än lagstiftning, eftersom man kan förlora sitt certifikat och inte få tillträde till marknaden.

Tittar vi på omvärlden finns ju faktiskt risk att konkurrerande importländer kör förbi. Danmark tar fram koncept med antibiotikafri gris och inför djurvälfärdsmärkning som ligger i klass med dagens svenska djuromsorg. Nederländerna gör det samma. Tyskland har sin kvalitetssäkring Q&S och får ökad anslutning till sin djurvälfärdsstandard. Det finns en uppfattning hos LRF (LRF Västra Götaland) och några till om att orsaken till att den svenska produktionen tappade marknad (inte så mycket produktion) efter EU-inträdet var svenska mervärden som kostade. Man glömmer klimat, löner, skatter m m. Har man inte fattat att svenska mervärden idag är en konkurrensfördel, som med enfas marknadsförs av svensk dagligvaruhandel. Andra regionförbund LRF Skåne marknadsför svenska livsmedel med livsmedelssäkerhet, svensk djuromsorg, som beteskrav, grisknorrar och icke näbbtrimmade höns, och lägre klimatpåverkan. Heja Marianne Andersson, LRF Skåne säger jag. Efter en orimligt lång replikväxling med LRF Västra Götaland på Facebook, undrar jag vem jag pratar med (jag får ingen e-postadress) Jag vill ha ett ansikte och en människa bakom orden. Jag förutsätter att man inte behandlar medlemmar på samma sätt – eller? undrar en f d medlem.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.