Fördelen med att inte ha fasta arbetstider är att man kan ägna sig åt en omfattande omvärldsspaning. Man kan delta i frukostmöten och seminarier, vilket kanske inte alla som deltar i debatten verkar kunna ägna sig åt. Omvärldsspaning ger möjlighet att titta på verkligheten och fånga fakta och inte fastna i kartan, som vissa ritade för flera år sedan.
En reflektion efter seminariet på ABF 4 april, som ordnades av LRF var just att deltagarna fastnat i kartan – sin egen eller LRF:s? Temat var svensk livsmedelsförsörjingen. Att Torbjörn Iwarsson, råvaruexpert, var mer intresserad av den politiska färgen d v s (mer rödgrön än blå) i boken Maten och Moralen än budskapet i boken är avslöjande. Pinsamt blir det när han hävdar att 20 års väg med svenska mervärden, gett effekten att 70 % av grisköttet är importerat och därför bör förkastas, vilket han uppfattar stöds av LRF. Sanningen är ju att det är precis tvärt om. 70 % av grisköttet som konsumeras i Sverige är svenskt. Det har skett ett trendbrott, enligt Jordbruksverket. Importen har minskat. Svenskt kött har stärkt sin position på marknaden. Åsa Odell, LRF vägrar att tillkännage att köttbönderna i Sverige får 30 -40 % högre avräkningspris än i övriga EU. Det känns som om LRF har fastnat i kartan, som man skickade in i Konkurrenskraftutredningen 2013 där allt var bara elände. Med all respekt för att svensk mjölkproduktion backar, kan man fråga sig varför svensk kycklingproduktion ökar. En tidig ursprungsmärkning (2006), en sammanhållen bransch och tydlig marknadsföring.Mervärdesmodellen visar sin fördel nu, när det finns ursprungsmärkning och handeln har insett att djuromsorg och hållbarhet är viktiga för konsumenterna. Konsumenterna betalar mer och dagligvaruhandeln kommunicerar svenska djurskyddlagsbaserade mervärden.
Ett annat exempel är att Staffan Danielsson hänvisar till Johan Westerholm, Ledarsidorna, som ondgör sig över synen på lantbruk och bristande vilja att göra något. Westerholm hävdar att det skulle rädda smågrisar att spärra in suggan i bur. Men nu är det faktiskt så att två tunga grisforskare på uppdrag av Jordbruksverket i sin utvärdering av en svensk pilotstudie och internationella studier, drar slutsatsen att fixering av suggan inte räddar smågrisar i samband med grisning. Detta är väl något som Bengt Gustafsson f d professor vid SLU borde ta till sig i sin sporadiska blogg, som publiceras på Grisportalen.
En kommentar
Tråkigt är att hur mycket forskning och fakta som än presenteras om det ekonomiskt lönsamma i att djuren har det bra under sin levnad innan de blir livsmedel biter tydligen inte på vissa personer-är de senila eller vad? Och jag frågar mig själv skulle jag vilja äta kött av ett djur som haft det miserabelt när det levat. Nej usch, det vänder sig i magen på mig!
Förstår de inte vad vi konsumenter vill ha, bra mat, gott samvete samt betala bonden för vad han producerar- om han/hon producerar det jag vill ha!