På måndag delar LRF Mjölk ut mjölkmedaljerna. Guldmedaljen är den högsta utmärkelsen som premierar skicklighet och ansvarskänsla i arbetet med mjölkkvaliteten, som har sin bakgrund i en tradition från början av förra seklet. Kungen delar ut medaljen till 37 mjölkbönder som levererat förstklassig mjölk från friska kor under minst 23 år. Det sker under en av de jobbigaste tider som svenska mjölkbönder gått igenom på mycket länge. Det är med blandade känslor jag går dit. Kommer några av dessa bönder finnas kvar om 20 år? Men visst är det viktigt att lyfta fram positiva exempel.
Den senare tidens debatter om mjölkkrisen i riksdagen har intressant nog inte lyft det svenska beteskravet. Det nämndes inte heller på Alliansens livsmedelsstrategiseminarium. Jordbruksverket föreslår i sin remiss om beteskravet att korna ska vara ute lika länge som idag, men den krånglighet och byråkrati som Svensk Mjölk föreslog 2012 har förenklats. Därmed borde både intressenterna kring betet d v s djurskyddet, miljöorganisationerna och mjölkbönderna vara nöjda – eller? Remissen ska besvaras i veckan.
Debatten undviker den verkligt kritiska frågan – varför har Arla tvingats sänka sitt mjölkpris till en katastrofalt låg nivå. Och den låga nivån måste övriga svenska mejeriföretag och även gårdsmejerier förhålla sig till. Jag håller inte med mjölkbonden Malin Sundin i hennes gripande monolog till sin ofödda dotter i P1, där hon påstår att vi har en kostnadskris. Det resonemanget fanns inte när mjölkpriset låg långt över 3 kronor. I kycklingbranschen hade man åtminstone tidigare en förhandling mellan uppfödare och slakteri som fastställde avräkningspriset i relation till produktionskostnaderna.
Jag har läst jämförelser mellan ekologiska och konventionella kor och studerat en intressant utvärdering av svenska celltal. Celltal är en viktig indikator för juverinflammation, mastit. Ju lägre celltal ju högre mjölkavkastning d v s friska kor mjölkar bättre. Svenska celltal har ökat under senare år vilket är oroande. I jämförelse med övriga nordiska länder har Norge och Finland lägre celltal i levererad mjölk än Sverige. Danmark har sänkt sina medelcelltal och närmar sig svensk nivå. Det hade varit jätteintressant att koppla ihop celltal och användningen av antibiotika i de nordiska länderna.
Ekologiska kor avkastar mindre, men har inte bättre juverhälsa än konventionella kor. Det är som tidigare konstateras, större skillnader mellan besättningar inom system än mellan ekologisk och konventionell produktion. Effekt har besättningsstorlek, inhysningssystem, raser och olika regioner. Ju större besättning ju högre celltal och robotbesättningar har mer mastit än andra system. SRB är fortfarande friskare än Holstein-kor. Kor i Norrland är friskare än i övriga landet. Västra och östra Götaland har högre celltal än övriga landet. Det är generellt också små skillnader i olika hälsoparametrar som andel svåra kalvningar och dödfödda kalvar och fertilitet mellan ekologiska mjölkbesättningarna och konventionella. Nyligen hittade jag i Jordbruksaktuellt bilaga Ekoweb en artikel som refererade Ekesbos studie kring hälsofördelar med bete. Studien visade att betet ger positiva effekter som gör det lönsamt. Intressant eftersom Stefan Ljungdahl, Jordbruksaktuellts chefredaktör tillhör de som vill avveckla beteskravet.