Någon i P1:s program Spanarna föreslog i fredags att midsommar borde bli svensk nationaldag. Och tittar man på Facebook översvämmas den av firande med majstänger, midsommarlekar, blommor och silluncher. Något motsvarande ser man definitivt inte den 6 juni, Svenska flaggans dag. Det är mer stressande att ta det lugnt på midsommarafton än på sista april. För oss blev det en sillunch (jungfrusill och kaviarsill) med syrrorna och kusin på midsommardagen i stället. En omröstning bland gästerna talar för att man vill ha det till tradition! Annars är midsommar både en underbar och vemodig tid. Ljuset, grönskan och dofterna av jasmin och pion. Men nu vänder ljuset och fåglarna tystnar.
Det var ganska chockartat att slå på radion på midsommaraftons morgon. Många med mig trodde väl aldrig att en majoritet av de som röstade i Storbritannien skulle säja nej till EU. Jag tycker man verkligen inte får glömma att nästan hälften av de röstande vill var kvar i EU. Det beklämmande med folkomröstningar är polariseringen och debattnivån. Man talar om att EU/Bryssel bestämmer. Men EU är ju faktiskt vi alla i Europa. Jag tror att okunnigheten är stor över beslutsprocessen i Bryssel.Vi har ju faktiskt ett demokratiskt valt EU-parlament. Analyserna i TV och Radio har varit väl så intressanta.
Ha! Nu blir prins Charles av med sina miljoner i jordbruksstöd! Den knasiga jordbrukspolitiken brukar ofta komma upp i sammanhanget. Pengarna går till ju till att berika bönderna! Så talar någon som inte förstått att EU:s bönder går på knäna och CAP medverkar till att sänka priserna till konsumenterna. England och kanske framför allt Skottland (inte förglömma Cornvall) får ju tillbaka en stor del av medlemsavgiften i form av jordbruksstöd. De som nu börjar man ropa på Swexit i lantbrukskretsar, bör påminnas om skälet till att LRF 1992 (tror jag det var) sa Ja till EU, inför EU-omröstningen 1994. Enligt Bo Dockered var LRF:s ja starkt bidragande till det svenska Ja:et till EU. Skälet var en tydlig bedömning om att svenskt jordbruk skulle tjäna på att påregleras inom EU, än att fortsätta en svensk avreglering. Att Sverige sedan, jämfört med Finland, har varit dåligt på att få hem EU-pengarna till Sverige, är en annan sak. Vi lider alla av det låga svenska politiska intresset kring jordbruk och livsmedel. Vänsterpartiets förslag till åternationalisering av jordbruket, kan väl knappast få gehör, men svenska regeringars ambition att alltid pruta på EU:s jordbruksbudget väcker förvåning hos Kommissionen och många medlemsländer. Vill man inte ha ett eget jordbruk i Sverige? Skyll inte på svenska särregler för att vi tappade marknadsandelar! Det har varit dåligt med politiskt stöd genom åren.