Almedalen är en fantastisk företeelse. Den skapar mötesplatser, som aldrig uppstår annars. Själv fick jag av en slump ett konstruktivt möte med en person, som precis som jag, oroar sig över det politiska ointresset för jordbruk och livsmedelsproduktion. Jag har inte lyssnat av alla partiledare, men jag tror inte att jag någonsin hört något om att vi verkligen behöver en svensk livsmedelsstrategi med svenska värderingar. Sven-Erik Bucht, som framträdde på ett otal seminarier, hade det jobbigt eftersom han vägrade att avslöja något om sitt förslag till livsmedelsstrategi.
Och svenska värderingar blev något av ledord för Almedalsveckans politiska inlägg. Att ett gott svenskt djurskydd tillhör en stark svensk värdering, visade sig vid den spontana omröstning som Annika Åhnberg ordnade vid Svensk Dagligvaruhandelns seminarium kring livsmedelsstrategin. En skog av händer i den fullsatta lokalen motsatte sig ett sänkt djurskydd. På Vi Konsumenters seminarium var Roger Pettersson, World Animal Protection och Åsa Hagelstedt tydliga. Svenskt djurskydd har stor betydelse i det internationella djurskyddsarbetet. Svenskt djurskydd ligger inte i topp internationellt, men det krävs lagstiftning för att skapa trygghet för svenska livsmedel. ”Sänker ni djurskyddet, förlorar ni mig” sa civilministern Ardalan Shekarabi, på Svenskt Kötts seminarium kring offentlig upphandling.
En svensk värdering är också att vi vill att vi sätter en gemensam ribba. Som Gunnar Hökmark skrivit; man ska inte tala om svenska värderingar utan det är vilken lagstiftning som gäller. Det vill säga, att vi vill att politikerna tar sitt ansvar och beslutar om ett bra regelverk som skyddar människors hälsa, miljön och djuren. Varifrån kommer LRF:s marknadsliberala svängning, som säger att vi som konsumenter ska lösa produktionen av hållbara livsmedel. Det är som Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm (och jag) brukar säga: Lägg inte hela ansvaret för hållbar livsmedelsproduktion i konsumenternas knä. Det krävs modiga politiker och ansvarsfulla företag. Men tillsammans kan vi göra mycket. Axfood har föredömligt tagit fram en egen offensiv livsmedelsstrategi. Här talas om att myndigheterna och näringslivet bättre ska marknadsföra svenska mervärden. Ingenstans finns ett förslag att sänka djurvälfärden, utan man pekar speciellt på värdet av beteskravet. Dags för Stefan Gård, Magnus Oscarsson och Palle Borgström att ta till sig. Axfoods seminarium var också en bra upplevelse. Scans frukostseminarium kring kött och klimat, var också en höjdare. Man blir ganska trött på LRF:s eländesbeskrivning och rop på konkurrens på lika villkor. Läget är annorlunda än 2013. Scans seminarium var konstruktivt och framåtsyftande. Det var klokt att bjuda in LRF, Centerns och Miljöpartiets Ungdom. Det finns en framtid för svensk livsmedelsproduktion med låg klimatpåverkan