Dessa bedrövliga djurtransporter – Vad gör Kommissionen?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Så får vi se det igen. Vidriga oacceptabla förhållanden med överhettade bilar, döende djur, brist på rasplatser, vatten och tillsyn. Att jobba med djurtransporter, som jag gjorde under många år i Sverige och i EU, känns som en hopplös fråga. Är det sant som Johan Beck-Friis sa i TV, att Kommissionen stimulerat export av levande djur till Turkiet, så är det upprörande. När djurtransporter blir ett offentligt djursskyddsproblem, brukar Kommissionen säga att man avskaffat exportbidraget för levande djur och att man därmed inte stimulerar till export av levande djur. Är detta ett sätt att minska ett överskott av nötkött i EU? Här borde media verkligen borra i frågan.

Visst är det pengar och krav på låga livsmedelspriser, som driver mot intensiv djurhållning och avvarter kring handel med levande djur. Men att lägga över ansvaret på svenska konsumenter, som LRF gjorde i TV-inslaget i måndags är inte acceptabelt. Det verkar ha blivit ett mantra som LRF framför i alla sammanhang i linje med sin strategi kring livsmedelstrategin. Djurtransporter är väl verkligen ett exempel på ett djurskyddsområde, där vi måste ha gemensamt regelverk, kontroll av regelverken och tuffa sanktioner. Att låta marknaden lösa detta är oacceptabelt. Svenska konsumenter väljer i stor omfattning svenskt kött, och vi kan knappast lastas för att aktörer i många EU-länder skickar djur till Turkiet utan någon som helst kontroll.

Hur ser det ut i Sverige? Vi har en maxtid för transport till slakt på 8 timmar, men djur som inte går direkt till slakt får transporteras mycket längre tid, även om det kräver foder och vatten. 8 – timmars regeln har ifrågasatts från producenthåll och även LRF. Ett skäl har bl a varit problem med för få slakterier i Norrland. Att ta bort tidsgränsen 8 timmar har också drivits av chefredaktören för Jordbruksaktuellt. I början av seklet var svensk kalvexport till Holland ett kritiserat problem. LRF (undertecknad) tillsammans med bl a Slakteriförbundet och Djurens Rätt medverkade till att mejeriföreningarna tog ett ansvar och införde kvalitetskrav på att kalvar inte skulle exporteras. I dagsläget med brist kalv för nötköttsuppfödning är detta inget problem. I media har jag läst att det inte exporteras nötkreatur från Sverige till Turkiet. Men för några år sedan exporterades dräktiga kvigor till länder i mellersta östern. Det var en god affär och svenska kvigor var efterfrågade. Det fanns kritik och uppmärksamhet i media. Vad händer med djuren i importländerna? 2009 fastställde LRF en policy, som angav att vid export och utförsel av levande djur ska säkerställas att djur bedövas före slakt och annan avlivning. Exportbidrag för levande djur bör avskaffas då dessa stimulerar långa djurtransporter. Jag hoppas detta fortfarande är LRF:s uppfattning.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.