Fakta och transparens i antibiotikafrågan

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Ingen har väl undgått att EMA har presenterat nya siffror för antibiotikaförbrukningen till djur i EU, inklusive Island, Norge och Schweiz. Sverige har fortfarande lägst förbrukning per kg biomassa i EU. Men jag tror det är viktigt att notera att ESVAC-rapporten avspeglar förbrukningen 2014. Vem vet vad som hänt sedan dess? Spanien som utmärker sig för mycket hög förbrukning har haft svagheter i sin statistik tidigare år, vilket kan förklara den negativa utvecklingen. Jag håller med Christina Greko, SVA:s oro över utvecklingen i Polen, Speciellt som importen från Polen till Sverige ökat. Sverige har ett fortsatt gott läge. Vi har minskat vår antibiotikaförbrukning och resistensläget är överlag inte oroande. Vi har lite gruppbehandling och stor andel penicillin-användning. Andelen kycklingar med ESBL minskar liksom andelen kycklingar med Vancomycin-resistenta enterokocker VRE. De första fynden av VRE oroade en gång i tiden. Det finns ett samband mellan Avoparcin, som användes som fodertillsats och det närbesläktade Vancomycin. Men det finns orosmoln. Användningen av trimetoprimsulfa till gris ökar och därmed också resistensen hos grisens kolibakterier.

EU ställer krav på vilka djurslag och vilka livsmedel som ska provtas. Vartannat år provtas fjäderfä och vartannat gris och nötkreatur. För sällskapsdjur kommer många isolat till SVA 3731 jämfört med 440 för lantbrukets djur. Kritiska frågor i Sverige är fortfarande att vi inte fullt ut kan rapportera förbrukningen av antibiotika till djur p g a svagheter i apoteksredovisningen. Dessutom kan vi trots att frågan varit aktuell i 20 år inte redovisa antibiotikaförbrukningen uppdelat på djurslag eller använda benchmarking mellan gårdar. Jag har skrivit om detta i tidigare blogg. Jordbruksverket säger sig prioritera frågan kring djursjukdata. Frågan är om det fortfarande finns inrapporteringsproblem? En annan kritisk fråga, som inte fått sin lösning är läget när det gäller MRSA hos svenska grisar. Senast gjordes en screening i avels- och uppförökningsbesättningar 2014. Då hittades inga grisar med MRSA i Sverige. Det finns fortfarande ingen plan hur man ska hantera fynd av positiva grisar. Att inte vilja leta efter MRSA är inte bra. Speciellt eftersom man från grisnäringen använder den danska MRSA- situationen som argument för den säkra svenska grisuppfödningen. Vi vet att risken för livsmedelssmitta är mycket liten Men det finns ändå stor anledningen att säkerställa att vi inte har smittan hos svenska grisar. I Norge anses MRSA på norska grisar har sitt ursprung i grisskötare som fört in smittan från andra länder.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.