”Vi måste vara protektionistiska om vi vill stödja en inhemsk industri som vill gå före i hållbarhetsarbetet” så kontroversiellt uttalade sig Kevin Andersson. Kevin Andersson, kommer från universitet i Manchester men är gästprofessor för climate change leadership vid Uppsala universitet. Han inledde konferensen Lantbruk 1,5 grader, kring mat och klimatansvar, som ordnades av SLU:s Framtidens lantbruk i onsdags. Uttalandet påminner mig om att Johan Rockström i våras uttalade att WTO och TTIP diskuteras helt oberoende av världens åtaganden när det gäller att minska vår klimatpåverkan. Karin Elofsson, forskare i miljöekonomi vid SLU, missförstod nog påståendet, med hänvisning till att ett företag, med innovativ miljöteknik säkert vill exportera denna. Men det var säkert inte det som Andersson syftade på. Den globala världshandeln driver mot lägsta kostnad för råvara och förädling. Det har medfört en handel med transporter kors och tvärs över jordklotet, som garanterat inte gynnar minskade koldioxidutsläpp.
Visst finns det fördelar med handel mellan länder. Förutom livsmedelsförsörjningen, ger frihandel också tillgång till betalande marknader, utjämning av tillgången till livsmedel, diversitet (tillgång till olika sorts livsmedel) och låga priser. Men riskerna finns. Spridning av sjukdomar (inklusive zoonoser) och därmed risk för folk – djurhälsa, livsmedelsförluster, långa komplicerade livsmedelkedjor(tänk hästköttsskandalen) med fördröjd möjlighet till intervention och ökad konkurrens. Ökad handel driver mot intensifiering och specialisering. Det är en förutsättning för att kunna konkurrera på den globala marknaden. Ökad handel driver också mot harmonisering och minskad diversitet – en harmonisering till minsta gemensamma nivå? WTO anser att privata standarder, som krävs av industri och handel fördyrar för konsumenterna. Och frågan är om hållbarhetsaspekter i detta perspektiv kan få tillräckligt genomslag för att uppfylla FN:s hållbarhetsmål och Paris-avtalets formulering kring att temperaturhöjningen skulle hamna ”well below 2 grader Celsius byggt på equity och best science. Paris-avtalet är ett enormt åtagande som bl a innebär att vi måste börja nu med att minska våra utsläpp med 10 % per år.
Svenskt jordbruk, som i dagsläget har mindre klimatpåverkan än många andra länder och andra mervärden som säkra livsmedel och ambitiöst djurskydd skulle sannolikt gynnas av ”lite protektionismen”. Titta bara på Norge och Finland. Men med dagens regering finns föga hopp. Att överhuvudtaget nämna att frihandel kan innebära problem för hållbarheten, konsumenternas säkerhet och djurskyddet är verkligen som att svära i kyrkan i ett land med oreserverat stöd för fri handel. Det finns inga invändningar mot att livsmedel far kors och tvärs över världen för att processas. Regeringen ser export som en viktig del av lösningen på en ökad svensk livsmedelsproduktion i Sverige. Men frågan är om detta verkligen är lösningen i en stenhård konkurrens med andra exportländer. Som konsument skulle jag gärna se att vi ökade vår beredskap och ökade vår självförsörjning (fult ord i Sverige?).
En kommentar
Det största globala hotet vi har, är den så kallade globaliseringen.