I måndags anordnade Djurskyddet Sverige en mycket välbesökt djurskyddskonferens i Stockholm. I publiken fanns bl a folk från djurskyddsorganisationer och länsstyrelser och representanter från lantbruksnäringen. Det var en bra konferens med kompetenta föreläsare. Men det som uppfattades som bra av stora delar av publiken kritiserades bl a av representanter för djuruppfödarna. Moderatorn angav en ton som mest handlade om djurskyddsproblem i lantbrukets djurhållning och avslöjande reportage. Ingenting framkom som talade om att djurskyddet hos lantbrukets djur i stort sett fungerar väl och vi har ett internationellt sett mycket gott djurskydd. Jag förstår deras kritik, men dagen handlade f f a om den kommande djurskyddslagen och vad som är viktigt i anslutning till denna. Dessutom måste man från lantbruksnäringen förstå att de signaler som skickats ut från vissa bonderepresentanter har skapat berättigad oro och behov av att markera. Uttalanden som att man vill sänka djurskyddet i Sverige till EU:s nivå, att man fortsätter att driva att man vill fixera suggor och ta bort det svenska beteskravet skapar dåliga förutsättningar för en konstruktiv dialog. En gång i tiden var jag stolt över att representera LRF och kunna säga i Bryssel, att i Sverige sitter vi ned tillsammans bönder och djurskyddsorganisationer och diskuterar gemensamma problem. De förutsättningarna finns inte längre – tyvärr. Detta trots att vi/jag uppmanat till dialog i flera år – senast i Almedalen 2015.
Johan Beck-Friis talade om djurskyddslagsutredningen SOU 2011:75. Han tog inte upp det, som jag och många med mig kritiserat d v s att med krav på flexibilitet lämnas stora delar av lagstiftningen över till Jordbruksverket. Per Jensen och Bo Algers utvecklade elegant kunskapen och principerna kring djurs naturliga beteende. Helena Röcklinsberg kommenterade med skärpa bl a de begrepp som förekommer i debatten; Förenkling, flexibilitet och funktion. ”Det finns goda skäl att eftersträva en djurskyddslagstiftning som sätter en miniminivå som motsvarar de förväntningar medborgare har på gott djurskydd – där de inte behöver ta ansvar i varje val i butiken, utan att djur de facto behandlas som kännande varelser med individualitet och lust att leva väl” sa Helena. Helena Elofsson, Jordbruksverket deklarerade vad Jordbruksverket redan nu gjort i avvaktan på ny djurskyddslag. Hon betonade att det är Jordbruksverkets uppdrag att främja ett gott djurskydd. Förslaget om ett vetenskapligt råd skulle kunna hjälpa verket i riskvärderingen.
Den politiska debatten blev inte så upplyftande. Kristina Yngwe ( C ) uteblev. Varken Åsa Coenraads( M ) eller Isak From (S) ville förbjuda vilda djur på cirkus eller total fixering av suggor. Jag lyfte frågan om det politiska ansvaret och fick stöd av Jens Holm (V). Jag vill citera Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm i paneldebatten på Jordbruksverkets djurskyddskonferens i januari ”Lägg inte djurskyddet i konsumenternas knä. Det måste finnas ett bra djurskydd som grund och en tillit vid förändringar”. Intressant att lyssna på Isak From (S) som å ena sidan ansåg sig kompetent nog att avgöra att det var tveksamt att förbjuda fixering av suggor och å andra sidan hävda att forskning och ny kunskap skulle förhindra att politikerna tog ställning. Bo Algers betonade att EFSA sammanställt all forskning kring fixering av suggor och spädgrisdödlighet och inte har funnit stöd för att fixering av suggan räddar spädgrisar. Ett exempel på att det skulle vara väl motiverat att ha en grundläggande djurskyddsutbildning av riksdagsledamöter inför beslut om ny djurskyddslag.