Ett citat av förre ordföranden för LRF Hans Jonsson i samband med att GMO-frågan diskuterades i LRF:s styrelse på 90-talet. Den associationen får jag när jag läser vissa av SLU:s 7 scenarier i boken ”Framtidsberättelser från lantbruket år 2030”. Vissa av SLU:s framtidsscenarier är skrämmande läsning eftersom det beskriver en framtidsbild där storföretagen styr och tar över marken och brukandet. Här har politikerna helt tappat ansvaret och det innebär bristande respekt för marken som ekosystemresurs och djuretik. EU har fallit som stabiliserande faktor. Nationell, svensk jordbrukspolitik är ett skräckscenario. Det finns lågt politiskt stöd för svenskt jordbruk i Sverige. Därför röstade bönderna Ja till EU 1994. Liknade bild får man i det scenario som benämns svenskt lantbruk 2.0 där transnationella agroföretag tar över. Frihandel och marknadsekonomi råder fritt. Sverige har avvecklat alla sina svenska särregler.
Den vision som säkert många med mig vill se är under rubriken Vad ska vi ha till middag, Scenario 1, Bra mat känns bra att äta. Här värderas maten högt av en majoritet av befolkningen. Bra mat är enligt konsumenterna mat som är hållbart producerad när det gäller miljömässiga, djuretiska och sociala aspekter samtidigt som den smakar gott och är näringsriktig. Konsumenterna menar att bra mat är producerad i Sverige. Prisskillnaden mellan svenskt och EU-producerat är mindre än idag, eftersom EU skärpt sitt regelverk. Efterfrågan på billig mat av låg kvalitet sjunker år efter år. En rubrik är också ”Inga röda lappar” d v s inga extrapriser – en fråga som jag har drivit i bloggen. Man tar också upp skolan som värdeskapare. Är det ett önsketänkande? Vi ser i dagsläget ett genomslag för engagemanget kring hur maten produceras. Konsumenterna prioriterar närproducerat med svenska mervärden. Men det krävs politiskt mod. Marknaden och konsumenterna får inte få hela ansvaret i sitt knä. Vi kan välja att förstärka dessa trender. Alternativet är att uppgivet låta andra krafter styra – globalisering, generös frihandel och fokus på produktion i stället för att påverka efterfrågan i gynnsam riktning.
Att jobba med scenarier kan vara ett bra sätt att måla en önskvärd framtidsbild. Jag är övertygad om att den bild vi målar av framtiden påverkar våra vägval. Har vi formulerat målet så tror jag att det är precis som hos idrottsmän. En bild och vision kan bli självuppfyllande. Det är väl det som vi önskar av regeringens livsmedelsstrategi. Och det önskemålet kan utsträckas till andra aktörer inom svenskt lantbruk och svensk livsmedelsmarknad. Man kan uppgivet sucka och tala om globalisering, storskalighet, ökad produktivitet och teknikutveckling. Men tekniken kan inte lösa svenska jordbrukets problem i en värld med global konkurrens. Svensk mjölk kan aldrig produceras lika billigt som i Nya Zealand. SLU talar om att på sikt påverkar politiska mål människors värderingar. Därför har en nationell livsmedelsstrategi betydelse för utvecklingen. Politisk styrning påverkar vår konsumtion genom lagstiftning om vad som får produceras, offentlig upphandling, skattereglering och utbildning och fördelning av EU-stöd. Beslutsfattare i livsmedelsbranschen påverkar också konsumtionen.
Intressant är att läsa om engelska forskaren Tara Garnetts kategorisering av hur värderingar styr förslag till vägval för en hållbar produktion. Enligt Garnett finns tre grupperingar: Producera mer och effektivare, Minska efterfrågan och Förändra matsystemet. ! Liksom Ann-Helen Meyer von Bremen sympatiserar jag med gruppen: Förändra matsystemet. Man tror inte på marknadens möjligheter att fördela mat och tillgångar rättvist och är ofta skeptisk till handelsavtal som man anser främst gynnar rika länder. Tara Garnett påpekar att gränserna mellan dessa tre kategorier inte är knivskarpa.