Hallå Lantmännen! Ni producerar för konsumenterna

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jag har tidigare anklagat vissa aktörer på livsmedelsmarknaden för tondövhet. Dit vill jag nu inkludera Lantmännen. När Lantmännens Alarik Sandrup (tidigare kollega på LRF) deltog på regeringens pressträff kring livsmedelsstrategin den 30 januari uttalade han, som jag tidigare nämnt, att Lantmännen anser att svenska regler ska harmoniseras till de länder man konkurrerar med. Jag har hört samma uttalande av Patrik Myrelid på KSLA och det var budskapet i den debattartikel som Helena Jonsson, LRF, Åke Hantoft, Arla och Gunnar Gunnarsson, Lantmännen skrev i höstas. Beror det på att man är bondeägd att man är så fokuserad på produktion och så fullständigt okänslig för marknadssignaler och konsumenternas värderingar. Man gör väl konsumentstudier? Har Lantmännen överhuvudtaget inte uppmärksammat framgångarna för kött och kyckling med svenska mervärden – och konsumenterna betalar. Det räcker inte med att vara med i Haga-initiativet och driva klimatfrågorna. Och jag har förstått att man i Kina marknadsfört svensk livsmedelsäkerhet. Menar Lantmännen att vi också ska nedmontera svensk salmonellakontroll? Vi som företräder konsumenterna, miljön, klimatet och djuren har vid ett flertal tillfällen i debattartiklar framfört att sänkt djurskydd och sämre miljökrav inte är framgången för svenskt lantbruk. Bucht har tagit till sig detta och vill inte sänka det svenska djurskyddet. Nationella miljömål ska också nås.
Jag saknar det Lantmännen som på 90-talet drev frågorna kring antibiotika och djurskydd, inte alltid med stöd av LRF och annan bondekooperation. Lantmännen och Slakteriförbundet anordnade ett seminarium kring antibiotika och antibiotikaresistens redan 1992. Då hade Martin Wierup som moderator och ny chef för Djurhälsovården, fått med sig av Scans Lars Danell, att inte gå med på något, som exempelvis att inte sänka avvänjningsåldern för smågrisar, som då var på tapeten. Lantmännen drev äggbranschen för att de skulle förstå att det inte gick att försvara de gamla hönsburarna. Man var aktiv för att utveckla ett avvänjningsfoder för smågrisar, med syfte att minska behovet av antibiotika vid avvänjning, efter det svenska antibiotikaförbudet 1986. Lantmännen var också pådrivande och medverkade för att genomföra den väl genomarbetade studien över kostnaden för den svenska modellen för grisuppfödningen. Studien byggde på att totalt kvantifiera kostnader och intäkter för svenska djurskyddsregler i första hand i jämförelse med Danmark. Då, 1996, uppgick kostnaden för svenska modellen till 50 öre per kg griskött. Då inkluderade det också att Sverige förbjudit tillväxtantibiotika vilket Danmark inte gjort. När LRF talar om kompensation för svenska särregler måste sådana beräkningar var trovärdiga och inte bygga bara på näringens egna kalkyler. Kostnader måste också relatera till djurskyddsregler. Att Jordbruksverkets kostnadsberäkningar av beteskravet har svagheter har uppmärksammats i propositionen.

2 kommentarer

  1. Göran Rudbäck
    Publicerad 31 januari, 2017 at 21:41 | Permalink

    När du skriver att Lantmännen var aktiva under 80- och 90-talen, så antar jag att du menar SLR, Svenska Lantmännens Riksförbund, som främst var en intresseorganisation, med extern- och internpolitiskt uppdrag.
    Det Lantmännen som finns idag är i första hand en producentkooperation med stort utbud av konsumentprodukter och lär ha bättre förståelse för konsumenternas önskemål än någonsin de forna lantmännenföreningarna eller SLR. Att du som känner till historiken inte uppmärksammar den skillnaden blir i mitt tycke lite oärligt, då det kan ge förväntningar på dagens Lantmännen som de saknar förutsättningar att uppfylla.

    Varandes medlem i Lantmännen och djurproducent, anser jag att Sandrup överskred sitt mandat om han uttalade sig i djurskyddssammanhang, men inte om det uttalades allmänt, då det må tolkas ur Lantmännenperspektiv.

  2. Publicerad 31 januari, 2017 at 22:10 | Permalink

    Jag jobbade själv på SLR 1975 – 1980 med foderutveckling av Lantmännens foder. Det var i SLR:s roll som foderutvecklare vi samarbetade kring antibiotika och djurskydd. Cerealia var SLRs dotterbolag för livsmedelsprodukter. Visst det är skillnad när Lantmännen i dag täcker hela kedjan. Men oberoende av djurskydd eller ej, tycker man ska ta sig en funderare över sin roll i en hållbar livsmedelskedja, där ett miljömål är giftfri miljö.Jag kan inte se något hinder för att Lantmännen som stor aktör inom svensk livsmedelsproduktion arbetar med att bygga upp förtroende för sina medlemmar som djurhållare. Det var ju det man gjorde på 90-talet.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.