Hur ska det svenska djurskyddet säkras?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Sven-Erik Bucht har i samband med livsmedelsstrategin betonat att det svenska djurskyddet inte ska sänkas. Många förslag i propositionen har hämtats från Konkurrenskraftutredningen, med undantaget för förslaget att sänka svenskt djurskyddsregelverk till EU:s nivå. Detta var LRF:s förslag och har framförts av LRF under hela processen. Men Bucht har varit tydlig i media och det framgår också av propositionen. Under presskonferensen den 30 januari talade Bucht lite kryptiskt om regler för miljö och liknande, som inte nödvändigtvis behövde tas bort. Det som uttalats från regeringen har också bäring på den kommande propositionen om en ny djurskyddslag. Men i djurskyddsutredningen talas om flexibilitet och målstyrning. Djurskyddsutredaren flyttade också mycket av regelverket till Jordbruksverket för att uppnå flexibiliteten. Kritik framfördes från flera håll, att detta innebär att politikerna fråntar sig sitt ansvar för att lagstifta om ett bra skydd för djuren. Det måste till ett politiskt ansvar för konsumenter, djur och miljö, vilket tydligt har framförts från konsument – djurskydd och miljöorganisationerna. Det finns risk för att politikerna kryper undan sitt ansvar och överlämnar till Jordbruksverket att säkra ett gott djurskydd. Frågan om certifiering dyker upp som ett alternativ till lagstiftning. Certifiering är ett bra komplement till lagstiftning, men kan inte ersätta lagstiftning, som ska se till att alla djur i Sverige har det bra – inte bara en viss del. Dessutom lämpar man då över en del av ansvaret till konsument och marknad. LRF fortsätter att hävda (kanske fullt förståeligt med tanke på LRF:s strategi) att det är inte lagar som skapar konkurrenskraft. Trots tydlig marknadsföring av detaljhandeln och branschorganisationerna att djurskyddslagen är en konkurrensfördel för svenskt kött, mjölk och ost.

Bucht har i sina presentationer pekat på behovet av att kontrollerna utvecklas och likriktas, något som har spelats in till departementet av flera intressenter. Och hur flexibilitet och målstyrning ska kombineras med en likriktad och rättssäker kontroll återstår att se. Både djurägare och kontrollanter tjänar på tydlighet och förutsägbarhet. Det blir inte lätt. Nu har också föreslagits ett rådgivningsprogram för djurhållningen, typ Greppa Näringen. Frågan är hur detta ska användas i djurskyddsarbetet. Ska det ersätta vissa djurskyddsföreskrifter? Enligt säker källa avlövas nu föreskrifterna för sällskapsdjur. Kommer samma sak hända för lantbrukets djur?

Jordbruksverket har och kommer få en nyckelroll. Om LRF får som man vill kommer lantbrukets konkurrenskraft tydligare ingå i verkets instruktion. Men det borde räcka med vad som står idag: ”Statens jordbruksverk har som förvaltningsmyndighet inom jordbruksområdet, fiskeområdet och därtill knuten landsbygdsutveckling till uppgift att arbeta för en hållbar utveckling, ett gott djurskydd, ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet och en livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna”. Här ingår med andra ord såväl ett gott djurskydd som konsumentnytta. Jordbruksverket avlövar nu sina forum för diskussion och förankring. Jag har vid ett flertal tillfällen påpekat att man i förankringen ska ha med hela kedjan och inte sluta vid detaljhandeln. Man måste inkludera civilsamhället som konsument-, djurskydd- och miljöintressenter. Förändringen av föreskrifterna för bete för nötkreatur var ett skräckexempel. Endast näringen var med under utarbetandet av förslaget. Låt oss slippa sådant i fortsättningen!

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.