Menar allianspolitikerna verkligen allvar med sina följdmotioner i anslutning till regeringens proposition om en nationell livsmedelsstrategi. Så här säger bl a Liberalerna: ”Utbudet av livsmedel som produceras och förädlas bör motsvara det som efterfrågas av konsumenterna. Det bör inte vara politiken som avgör vilka livsmedel vi producerar och konsumerar i framtiden. Alliansen vill istället att konsumenters efterfrågan ska styra vilka livsmedel de vill konsumera och att skapa förutsättningar för att möta detta behov”. Är man snäll, tolkar man detta som en reaktion på att regeringen vill införa kvantitativa mål för den ekologiska produktionen och konsumtionen. Det vill nämligen inte Alliansen. Men formuleringarna är generella och kan mycket väl tolkas som, att om vissa konsumenter vill ha billiga hårt besprutade svenska grönsaker så ska de få det. Vill konsumenterna ha kött från svenska djur, som står lika trångt som i EU, ska man få det. För att inte tala om griskött från svenska suggor som står i bur, större delen av tiden. Det är minst sagt ganska anmärkningsvärda och skrämmande uttalanden från Alliansen. Man fråntar sig sitt politiska ansvar och lämnar över till marknaden och konsumenterna att verka för hållbar konsumtion, att skydda miljön och framför allt att ge djuren som kännande varelser ett rimligt skydd och ett gott djurliv. Och det måste gälla alla svenska djur.
I Plånboken i P1 hör jag statssekreterare Elisabeth Backteman tala om att det är konsumenternas efterfrågan som styr vad som ligger på tallriken. Men hon talar också varmt om svenska mervärden som ett gott djurskydd och låg antibiotikaförbrukning. Politiker måste ta ett ansvar för att lagstifta om värden som en majoritet av befolkningen står bakom. Även om det kan vara obekvämt i möte med några arga representanter från lantbruksnäringen och livsmedelsindustrin. Det fråntar inte svenskt lantbruk och svensk livsmedelsindustri möjligheten att ytterligare stärka förtroende och kvaliteten på sina produkter genom att införa kvalitetsprogram med certifiering. Men certifieringar som det irländska Origin Green kan inte ersätta ett fullgott lagligt skydd av djur och miljö. Frivilliga certifieringar som ett alternativ till lagstiftning är ett förslag som finns i Centerpartiets 90 beslutspunkter. Det finns många bra förslag i centerns motion, men tyvärr också ett förslag om att ta bort förprövningen av djurstallar. KD vill också detta liksom att ta bort beteskravet för kor i lösdrift.
Lantbruksnäringen och vissa politiker talar om starka svenska mervärden som merkostnader, när det är dessa som faktiskt ger mer betalt. De är just mervärden. Moderaterna talar fortfarande om att man inte kan få mer betalt för lagstiftning, när det faktiskt är just det man får d v s mer betalt för – ett gott djurskydd. Det är bara att gå ut i butik och läsa ICA:s och COOP:s marknadsföring av svensk djurskyddslag.
I Sverige och inom EU har vi tillsammans utformat regelverk (förordningar och direktiv) för att skydda konsumenterna från farliga kemikalier, miljögifter, skadliga bakterier, läkemedelsrester mm. Vi har satt upp regler för hur kemiska ämnen ska godkännas och för att skydda den biologiska mångfalden. Djurskyddsförordningar och djurskyddsdirektiv syftar till att ge djuren en god djuromsorg. Många av djurskyddsdirektiven har haft Sverige som förebild och bygger på gemensam kunskap om djurens behov och naturligt beteende. Väl medvetna om att regelverk måste till och att marknaden i många inte långsiktigt kan säkra värden, som man inte kan få betalt för på marknaden.